Andra natten tyckte jag att han var konstigt varm när han första gången vaknade för att äta men tänkte att han kanske bara haft lite mycket täcken på sej och ammade honom helt utan täcke, tyckte att han ennu efter amningen var lite konstigt varm men han somnade och jag tänkte att jag får vel följa med det bara, klo.7 vaknade han nästa gång och var igen sådär konstigt varm, int svettig utan bara varm så då ringde jag efter personalen som också tyckte att han var varm och tog tempen, han hade då 39,5 i temp så läkarn fick komma och titta på honom och det togs en massa blodprov och odlingar från topp till tå.
Eftersom han hade feber hade han ju nån slags infektion i kroppen så det beslöts att vi blir skickade till barnavdelningen där han direkt fick en kanyl i foten och en väldigt bred antibioteikabehandling som skulle jobba mot dom allra flesta bobbor tills vi skulle få svaren från proven. Läkarn förklarade att på en så liten baby vågar man knte vänta på provsvar eftersom dom inte skall ha feber. Dom funderade över dom vanligaste orsakerna till infektion hos såhär små som tidig vattenavgång, bakterier hos mej och sånt men kunde inte hitta nån orsak. Der var också viktigt att han fick i sej tillräckligt med vätska så han skulle äta med max 3 timmars mellanrum och då vägas före och efter, 55g skulle han få i sej per gång.
Provsvar började komma in och en av antibiotikorna böts ut. Det visade sej att vara baterier i både urinen och blodet men läkarn sa att det är nog nånting vi aldrig kommer få veta varifrån dom kommit, naveln var lite röd så till blodet kan det kanske ha kommit därifrån men inget som kan sejas säkert.
Denhär första dagen var han väldigt hängig och orkade inte riktigt hålla sej vaken vid bröstet så han fick i sej lite för lite mjölk så dom började fundera på sondmatning, dehär var nog droppen för mej som kunnat härtills hålla mej "stark" och från att bli för upprörd så då började jag gråta.. Visste ju att det inte är nån fara med sondmatning och att han isåfall skulle få i sej tillräckligt iallafall men på något sätt kände jag mej hjälplös, hade ju mjölk så det bara rann men ändå fick jag honom inte att äta.. Mot kvällen fick han iallafall i sej 2 ordentliga portioner och det behövdes inte någon sond. En stor lättnad :)
Efter att han börjat få i sej mat har han bara piggnat i hela tiden, igår fick han ändå en sån period att han hälst ville ligga vid bröstet och bara mysa och smacka vilket resulterade i att han helatiden puglade upp allt och inte fick i sej nånting, då föreslog en skötare att vi skulle linda honom riktigt spänt, ge tutt ( som annars är ganska förbjudet på bb iallafall) för att han skulle få sitt sugbehov stillat och få ro och lägga honom i hans egen säng både för att han inte skulle känna lukten av min mjölk och för att jag skulle få andas ut lite, han hade ju egentligen ända sen födseln varit hud mot hud med mej dygnet runt. Dehär var en höjdare, både för mej och honom, han lugnade sej direkt och sov djupt i 2 timmar, efter det slog han rekord i matmängd och dessutom kom det bara en liten pugel upp, så nu är taktiken den att han sover i sin balja ofta ca 2 timmar i taget med sin tutt, när han vaknar är han hungrig och då har han krafter att äta riktigt ordentligt varefter han är pigg och kan ligga i famnen och mysa i över en timme och titta omkring sej och lyssna på våra röster tills han somnar där i famnen och vi får flytta tillbax honom i baljan. Och så samma visa om och om igen med lite variation.
Nu behöver vi heller inte mer väga honom mer än en gång till dagen för att se att vikten går uppåt. Min mjölk har stigit så jag har så stora bröst som jag nog inte ens har sett på bild och set finns tillräckligt med mjölk till 3 men det lär väl stabilisera sej om någon dag, är glad över att det iallafall fungerar med ammningen så bra så det inte behöver vara ett orosmåment.
När det gäller mej har jag repa mej bra efter operationen, var uppe första gången ur sängen på morgonen efter operationsdagen då med 2 sköterskors stöd och marcus brevid ifall det skulle bära av, mitt blodtryck var 90/60 och hb hade sjunkit från 135 före förlossningen till 95 efter p.g.a. att jag tappat extra mycket blod så dom var lite oroliga att jag skulle svimma. Fick en spruta stark smärtmedicin och panadol + någon liten värkmedicin som skulle ta bort dom värsta värktopparna och höja smärttröskeln. Blev en snabbdusch med vårdare brevid men det var skönt ändå eftersom jag nog hade svettats ganska mycket under både förlossningen och dagen med herrn i kenguruvård, kände mej inte så frech där nere heller efter alla efterblödningar så jätteskönt var det. Sen har det för varge gång jag stigit upp blivit bara bättre och nu kan jag redan hosta och få på mej byxorna utan hjälp. Får inte lyfta nånting tyngre än bebben på 6 veckor och inte heller göra sånt som har dåliga ställningar som att damsuga men annars får jag föra allt som kroppen inte sejer imot från. Fick dom första dagarna spruta med smärtlindring morgon och kväll (skulle ha fått mer men tyckte det räckte, man kan ju inte tänka sej att vara helt smärtfri med hela magen uppskärd) men har klarat mej helt utan nu i över ett dygn, ska imorgon också försöka lämna bort allt annat förutom panadolen som jag då tar vid behov. Såret har helatiden sett bra ut och der är sytt inifrån så det blir nog inte och synnas kanppt något ärr överhuvudtaget, har hört av många att det är så små sår att man blir överraskad men mitt går nog över hela undredelen av magen, kanske föratt det måste gå lite extra snabbt att dom måste skära ett ordentligt sår för att inte förlora tid.
Oij viket långt inlägg och dethär är nog bara en del av allt vi fått uppleva och lära oss domhär dagarna! Det är nog en otroligt stor och härlig och omtumlande sak att bli mamma. Vi lär oss varge dag nya saker om oss själva och den lilla herrn men allt känns så naturligt ändå.
"Såhär söt kan jag vara"
Bebben igår när han började orka vara vaken :) så söta miner :)
Ibland blir jag lite sur också, då ser jag ut såhär.
Första bilden på mej, jag fick ligga i pappas famn medan doktorerna tog hand om mamma, jag for som en damsugare på pappas bröst för att hitta mjölk men pappa sa att han inte har någon mjölk åt mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar