Visst har ni ju gissat rätt :)

Som så många gissat och som många redan vet så ja, vi ska bli 4! :) Vi ska få ett litet litet småsyskon! 20.8 har vi berkänat alltså är vi nu förbi dendär första tredjedelen av graviditeten som nog är den värsta både fysiskt och psykiskt, dendär såkallade "risktiden" som det känns att den lilla tar all energi man bara har i kroppen och man går och oroar sej lite mer än dom 2 andra delarna av graviditeten.

Såhär borde det se ut inne i magen just nu, det är ju faktist en liten människa!

Tänkte skriva av mej lite om hur jag nu mått denhär första tiden.

Fysiskt har det kastat ganska mycket från dag till dag, från dagar då jag mått helt okey till dagar då jag kämpat för att hålla mej vaken och maten inne. Det är nog tröttheten som denhär gången varit det värsta medan illamåendet gått ganska bra att hålla i shack sålänge jag ätit med 2 timmars mellanrum och ett årdentligt mål före jag farit och sova. Matlusten som förra gången far obefintlig har nu varit enorm, känns som jag äter och äter och äter och äter. Nu börjar jag iallafall såsmåningom känna att både illamående och tröttheten sakta lättar vilket självklart är jätteskönt! Nånting annat nytt denhär gången är att jag springer på vessan stup i kvarten, på nätterna hamnar jag ofta också stiga upp en gång, men det är nog föratt inte kroppen hunnit återhämta sej ennu från förra graviditeten.

Psykist har jag nog inte ennu heller riktigt förstått att jag faktist är gravid, fast jag varit så trött och orkeslös. Vi fick ju just ut bebben från magen lixom, int kan väl där vara en till nu!?  Antar att jag börjar förstå det bara magen börjar vara en gravidmage påriktigt och jag kan känna rörelser, just nu känner jag mej bara uppsvälld över magen. Hormoner märker jag tydligt av, sejer nån nånting opassligt eller beter sej opassligt eller bara är på någovis "fel" blir jag förskräckligt irriterad och kan gå och svära över detdär i flera dagar, stackars marcus som hamnar lyssna på mitt klagande! han sa faktist redan när vi plussade att "oij oij, tänker du fortsätta med dedär humöre i 9 mån nu då"

Kön då? Förra gången kände jag ju på mej direkt att vi väntar en pojke, denhär gången är jag lite osäker. Nu ska ni int förstå mej fel sen, det spelar ju absolut ingen roll men de är ju alltid rolit att spekulera lite. Det har kännts somatt det skulle kunna vara en flicka nu men det som gör mej osäker är att handlar det om att jag är sugen på att köpa klänningar eller handlar det om att jag påriktigt känner på mej, för ärligt talat så visst hoppas jag lite i smyg på en liten prinsessa, fast en prins skulle vara precis lika bra, tänk va mycky bus dom skulle hitta på med charlie då, så jämngamla bröder. Hoppas vi får veta det på nästa ultra iallafall! :)

Kläder just nu tycker jag är svårt, dom gamla börjar kännas obekväma och spänna men int harja nu riktigt nånting att fylla upp gravidkläder med heller, så det blir mästadels tråkiga mjukiskläder, väntar bara på att få börja visa upp magen med fina gravidkläder!

Just nu lever jag på tanken över dedeär första mötet, att för första gången få se och hålla sitt barn, det lilla knytt som kommer vara det viktigaste vi har. Det är nog den absolut finaste stunden någon någonsin kan få uppleva! Mötet mellan storabror och den lilla är jag ju såklart också förväntansfull över men tror att han antingen helt ignorerar den lilla eller vill ge en lite för hårhänt kram och puss. :P

Skulle man kika in i magen skulle vår lilla se ut ungefär såhär, i storleken av en persika :)