Mammalistan

Har inte skrivit nån lista pålänge så nu är det väl dags!?

När blev du mamma?

Sådär känslomässigt i september? 2012, då vi bestämde oss för att bli föräldrar så fort som möjligt, sådär påriktigt 24.9.2013 då charlie föddes.

Hur många barn har du?

Charlie och Alissa, 2st fina :)

Var graviditeterna planerade?

Så planerade dom kan bli, alltså planerade men endå blir det ju som en liten chock den månaden det faktist lyckas.

När berättade ni om graviditeterna?

Med charlie berättade vi för familjen genast samma dag som plusset kom alltså typ i vecka 4, åt arbetskompisana i typ vecka 5 då dom börja undra vad jag felas när jag bara spydd och åt närmare vänner i typ vecka 8 och på facebook kom en ultrabild då vi gick in i andra trimesten, hade så svårt att hålla det hemligt för var så förväntansfull och glad.

Med alissa väntade vi ettpar veckor till jul med att berätta åt familjerna som en "julklapp" sen minns ja int helt men åt dom närmaste vännerna blev det nog berättat i någo skede och sen bild på facebook i typ v.20 när vi äntligen fick en bild, kanske?

Hur många barn vill du ha?

Känner att 4 sku vara bra, samtidigt känns det nu att jag inte orkar med en enda till, kanske en om några år när vi fått lite paus från domhär babyåren, att vara gravid och ammande i typ 3 år i sträck tar på, tänk att ha nån fast i din kropp i 3 år, det är ju så det är ungefär, på samma gång som det självklart är en härlig tid är det jobbigt.

Tätt ihop eller långt isär?

Tätt ihop har ju vi vilket också var vår plan, just nu och härtills har det varit tufft men tror det kommer belönas senare. Det finns självklart sina för och nackdelar men är nog endå glad att vi valde tätt ihop!

Har du oroat dej mycket under graviditeterna?

De har ja nog, under graviditeten med charlie var det ganska blandat, oron över barnet var endå ganska litet, ja visst ju int hur kärt ett barn kan bli däremot var en stor oro hur jag ska klara av ansvaret och att int typ tappa babyn.

Med alissa var det ju mycket funderingar kring förlossningen men jag hade också ganska svårt att tillåta mej knyta ann till babysen i magen, nu hade vi ju fått ett fint barn, kan man faktist få ett till sådär bara? Det måste ju hända nånting negativt ennu var en stor tanke. Hade också dåligt samvete mot charlie, här har jag fått den finaste gåvan man kan få och så kastar jag bort allt bara föratt ta risken och bli gravid igen, för i mitt huve var ju risken att dö i förlossningen typ 50/50 dom sämre dagarna.

Hur var graviditeterna?

På samma gång som jag minns det som en bra tid ser jag inte fram emot att bli gravid igen, man väntar och längtar och förbereder men det är så mycket tyngre än domdär extra kilona man bär på, det är hormoner som gör att man är som i trotsåldern domdär 9 månaderna, oro, kroppen som mjukar upp sej och sejer ifrån på grund av felbelastningen.

Charlies graviditet var betydligt svårare, jag började spy i vecka 3 och där fortsatt det till v.14 ungefär då foglossningen började, sjukskrivning, ont, en förlossning som startade för tidigt men stoppades, sist och slutligen 2 långa veckor över tiden.

Alissa igen visste jag ju lite vad det handlade om och kunde vara försiktig med höften från början som gjorde att jag klarade av att jobba nästan till slut. Ett illamående första trimesten som oftast gick att bota eller förhindra med halv liter kakao till moronmål, däremot fick jag ju inte dendär vilan då jag kom hem lika som med charlie då det fanns en ettåring som skulle tas hand om och det gjorde att tröttheten imellan blev outhärdlig och när jag var på gränsen att börja skälla och vara otrevlig åt dom boende på jobbet tog jag en veckas sjukledigt medan charlie var på dagis och bara sov sov sov.

Gillade du att vara gravid?

Gav väl kanske lite det svaret ren, jo för all förväntan och nej för alla krämpor.

Visste ni vilket kön det skulle bli?

Med båda kände jag på mej, mer första gången mindre andra. Charlie fick vi veta att är en pojke i vecka 38, alissa hade benen i kors och vägrade visa. Nästa gång vill jag inte veta, vet man när man ska föda och hur det kommer gå till kan nånting vara en överraskning förstod jag då alissa kom ut.

Hur var förlossningen?

De har ni nog hört om till leda! :D första akut snitt andra planerat. Resten kan ni leta fram bland inläggen.

Hur var första bebistiden?

Just då domdär första dagarna var just då ganska tunga, så känslosamt som jag aldrig kunnat tro och så mycket om händer i kroppen, mörbultad psykiskt och fysiskt på samma gång som man "skall" bara vara lycklig, i efterhand tänkt är det den bästa tiden i livet och längrat efter den tiden, att bara sitta i timtal och se på den lilla som sov typ 20 timmar i dygnet.

Hade ni bestämt namn på förväg?

Charlie hette typ redan hugo men vi såg direlt att det inte var en hugo, namnet charlie var inte före ens ett alternativ. Alissa hade vi några alternativ som det sen blev ett av.

Ett råd till blivande mödrar?

Egentligen skulle jag villa komma med en massa råd men vet hur det är att få domdär råden så försöker avstå. Två råd har jag endå.

Lyssna inte så mycket på andras historier och råd, bilda din egen syn, svaren kommer i efterhand.

Och angående förlossningen vad jag skulle villa seja åt alla som genomgått en förlossning som inte blivit som dom tänkt att mötet med barnet är det som spelar nån roll, nånting som alla får uppleva förr eller senare.

Hoppas mina svar nu int e jättenegativa :D de bästa som finns är att vara mamma och jag njuter av varge dag, för tillfället är jag bara ganska trött och ja, vissa stunder blandar jag en flaska mjölk bara för att jag int orkar ha nån hud mot hud just då och på kvällarna bara väntar jag på dendär egna lugna stunden i soffan men dom känslorna är nog nånting alla med småbarn känner igen, när man gett sitt allt under hela dagen och vet att snart, som dagarna före semester. Sen igen dom flästa stnder njuter jag av att busa eller mysa med barnen och smälter säkert 100 gånger i timmen.