Det handlade iallafall om viktnedgång och leptin. (Nu är allt hur jag uppfattade vad läkaren i tv:n sa) Leptin är alltså ett hormon som reglerar hungern i kroppen, när man försöker gå ner i vikt hamnar kroppen i ett nödlege, en överlevnadsfunktion som finns kvar från längesen, kroppen vill samla massa för att överleva och komma till dedär största som fettcellerna varit, har man altså vägt 100kg eftersträvar kroppen att komma dit. I dehär nödlege är det leptinet som reagerar och gör att vi blir ennu hungrigare.
Det har provats att hitta medicin för dehär nödlege vilket skulle vara ett stort steg i att hjälpa överviktiga att gå ner i vikt men man har härtills inte hittat nånting som hjälper, däremot finns det sånt som kan hjälpa och lura leptinet. Vilket i stort sätt innebär att det inte finns några genvägar.
Det viktigaste ska vara beteendeterapi, då behöver man inte gå till nån dyr riktig kbt terapeut utan bara ha dedär nån slags trygg person som stöd som pushar en famåt och kämpar med. Dehär är ju mer till hjälp att hitta och hålla kvar motivationen att fortsätta kämpa när den egna hjärnan befaller en att sluta, sätta sej ner i soffam och äta dedär winerbrödet.
Att bygga muskler kan också hjälpa, lura kroppen lite då den vill bygga massa och bygga muskler istället för fett, muskler bränner ju dessutom massor av kalorier så med en större muskelmassa kan du äta mera!
Att hålla blodsockret i balans och äta med jämnt korta mellanrum.
Nånting som dom underströk extra mycket var att bestämma sej en gång för alla, nu börjar jag leva hälsosamt och det kommer hålla i sej hela livet, det är ingen diet utan en livsstil, visst unna sej nånting ohälsosamt nån gång men i måttliga mängder och inte dagligen eller i perioder. Att hålla på och jojobanta gör att vi retar upp kroppen med att komma och gå ur nödlege vilket gör det svårt, i början är det värst, det tar väldigt många år förren leptinet är i balans, mängden fettceller som barn kan t.ex. påverka ennu i vuxen ålder men sakta men säkert blir det bättre.
Att veta fakta, fast det inte är enkla saker som såhär kort kan beskrivas, gör det för mej enklare att förstå och komma framåt, jag vet att dendär hungern eller suget (som sällan kommer om jag ätit och tränat som jag ska) inte betyder att kroppen verkligen behöver dendär energin, kroppen har nog energin den behöver för min kropp just nu men den har inte energin till den kroppen den var då den var som störst och vart dendär stenåldersfunktionen strävar och då kan jag bra seja nej tack. Att höra dehär och veta att det just är dehär jag gör och därmed "avlastar hormonera" från att jobba imot mitt mål om en hälsosam kropp känns ju dessutom jättebra!
Läste en dag om dehär med skönhetsideal och blev nästan skrämd, har aldrig sett mej själv som nån som skulle följa nån slags hur man ska se ut, varken kläd, hår eller kroppsmäsdigt, för tillfället är ju idealet (iallafall påväg mot) att man ska vara vältränad "strong is the new skinny", blev nästan rädd för mej själv att strävar jag faktist efter idealet!? Men sen kom jag fram till att nej, det jag strävar efter är att må bra och känna att jag har en stark kropp och är det så att det är idealet just nu är det nog ett mycky friskt ideal just nu och kan man dessutom se bra ut i en välmående kropp är det ju super! Jag vill leva i dagen och njuta av livet men det handlar om att hitta domdär hälsosamma medlen att njuta av som gynnar mej i länden och gör att jag ennu om 50år orkar och kan njuta av livet!
Ju mer jag går in i domhär ämnena vill jag veta och lära mej mer! Ett yrke inom dehär sku int vara illa? Men vad finns det? Dietist kanske? Näringsterapeut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar