potta tutt och läkare

Ibland känns det somom hela min blogg handlar om Charlie och graviditeten, men det är ju det mitt liv handlar om och det som finns i mina tankar och i min vardag hela tiden, ibland kan ja fundera över vad jag gjorde och vad jag och marcus pratade om när det inte handlade om uppfostring, dagishämtningar och "vet du vad han gjorde idag" men det är det vårt liv just nu handlar om och vi trivs så bra med det! :) På veckoslutet ska jag nog endå försöka hinna ta lite bilder på gården och visa vad vi fixat där inför sommaren!

Iallafall, tänkte uppdatera lite om charlies "projekt" nämligen pottan och tutten.

Pottprojektet tycker han ennu också att är en rolig grej, ofta har han själv varit och kisa och försökt tömma pottan i byttan, oftast har han faktist prickat rätt och kommer springandes med blöjan i knäväcken och vill ha "hepp" (= hjälp). Sku vi vuxna också ha lite mer ork att vara aktiva och faktist oftare påminna om pottan skulle han nog vara torr i blöjan för det mästa, försöker komma ihåg det efter maten alltid och på morgon och kväll men alltid hänger lixom hjärnan int med... Kakkande vill han däremot absolut inte göra på pottan.

Tuttprojektet då? Förra veckan bestämde jag mej en morgon att prova på att vi lämnar tutten på dynan och sen dess har den väntat där hela dagarna, inga somhälst protester aller att han skulle behöva tröst av den om han blir lässen, Marcus har märkt att han efter det börjat suga på fingrarna då han blir trött och det vill vi VERKLIGEN inte, hellre tutt än tumme! Och jag upplever att han kan bita när han blir trött, men blir han trött är det ju endå dags för sängen och tutten så bra går det ju, sugbehovet har han helt tydligt kvar då han är trött och ska sova så vi håller den kvar en tid till och ser när han ser ut att vara redo att lämna den helt.

Mitt mående då? Igår hade jag läkartid för att kolla upp hur jag mår och huvudvärken är borta, trött är jag direkt som jag gör nånting och läkaren undrade hur jag tycker, vill iallafall prova jobba ennu och se hur jag orkar men orkar jag inte så tänker jag faktist inte pina mej själv eller babyn heller. Passade på att fråga lite annat på samma gång, under senaste veckan har mitt vänstra ben börjat domna och värka någo färskräckligt speciellt under natten, tänkte att det har med cirkulationen att göra då jag faktist kan få sömn om jag flyttar mej till soffan och sover med benet uppe längs med väggen men läkaren sa att det är det inte utan "dendär saken" jag har i magen trycker på en närv, typ ishas eller nånting åt det hållet då... Dessutom visade jag en skinnflörp som Charlie sugit ut då jag ammade honom som nu ska opereras bort så den inte stör amningen nu med nästa. Har jag förresten berättat om min rådgivningsläkare? Han är 77år gammal! Otroligt att nån faktist kan jobba och ennu som läkare i så hög ålder, dessutom verkar han helt uppdaterad och inte på någo vis gammalmodig, jättesympatisk också och man kan ju verkligen seja att han kan sin sak och har en bred erfarenhet!