Väntans tid är lång

Är just nu i en sån fas att jag bara längtar, längtar till köpenhamnresan i slutet av maj, längtar tills jag blir ledig i mitten av juni, längtar efter att ha mer tid att boa till det ordentligt ( oij vad allt ska skina efter ettpar veckor semester), längtar efter att få vara med om nånting så stort som en förlossning, längtar efter att ha den lilla här brevid och inte innanför, längtar efter att se den lilla utvecklas och lära sej nya saker längtar efter så mycket allt möjligt att jag blir nästan tokig! Längtar också efter sommaren men tror den kommer att gå extremt långsamt hemma när jag vet vad som väntar på hösten. Fast sen igen när jag tänker fram på sommaren är den redan halft fullspräckad med planer :)