Som ett slag mot ansiktet

Då va efterundersökningen avklarad. Allt va bra me livnodern å såret och så, lite små blödningar kvar så ska vara lite försiktig ennu ettpar veckor men annars allt bra. Ha tydligen fått en systa bara, men de lär väl knt vara farlit, antingen växer den till sej å spricker eller så försvinner den bara å krymper bort, hoppas på de sista! 

Tog ju upp dehär me nästa förlossning, hadd ju hoppats på ett liknande svar som jag fick av barnmorskan, hon tyckte att är barnet i samma storlek eller nära är det ingen idee att riskera att det går lika. Läkaren däremot tyckte att vi skall försöka pånytt, hon gick igenom måtten och enligt dom borde han ha rummats ut, han hade heller ingen konstig bjudning, hon förstod bara inte varför hans huve var så kraftigt omformat om det fanns tillräckligt med utrymme. Hon funderade om jag skulle ha haft för svaga värkar men sen konstaterade gon att jag skulle inte ha öppnat mej sådär snabbt om dom inte var kraftiga och dessutom fick jag ju värkstimulerande sen och endå satt han bara fast. Så ingen vet då egentligen orsaken till att han fastnade och det finns heller ingen orsak varför det inte skulle gå... En sak som är säker är att om jag ennu om ett år känner om förlossning lia som jag gör idag kommer jag boka enläkartid och försöka få tiggt ett löfte om kejsarsnitt den dagen jag igen blir gravid för just nu skulle jag närsomhälst kunna gå igenom allt vad gäller förlossningen igen förutom domdär 4 sista timmarna som jag var öppen men inget annat hände förutom att det tog ågo förskräckligt sjukt och fick vara orolig över honom som inte mådde bra.

Läkarn försökte trösta mej med att andra förlossningen är enklare, då har man redan gjort väg för nästa lixom och då går det fortare, nu gick det ju fort tills det tog stopp så det är jag inte orolig över. Hon sa också att eftersom det gick såpass långt i förlossningen räknas jag inte som förstföderska som det annars gör när man fött med kejsarsnitt, också när det gäller akuta och då låter man nog inte det gå så länge från att jag är fullt öppen, men vet inte hur mycket jag litar på det... Nu har jag iallafall bestämt mej att inte tänka på saken! Det är ingenting som är aktuellt ennu, får ta det när det är aktuellt. 

När det gäller preventivmedel kom vi fram till att det fanns 2 st alternativ eftersom jag ammar, minipiller eller spiral, spiralen kan krongla p.g.a. kejsarsnittet så bestämde mej för minipiller, så där har jag att komma ihåg att ta nu då, ja som är så dålig på sånt, valde den starkare sorten som får kasta med 6 timmar hur man tar pillret, den svagare sorten fick kasta med 2 timmar och så noga är inte jag att jag skulle klara av att ta precis samma klockslag varge dag... Spiralen sa hon att hon rekommenderar till efter nästa barn om vi tänkt ha längre emellan då så den får sitta kvar när den en gång kommit på plats när det är det som kan bara svårt p.g.a. snittet att få den ordentligt på plats, nånting med vävnaden som förändrats, för sa att vi tänkt börja fundera på nästa om kanske ett år eller nånting den lär ska vara jättebra mot mensvärk också och det har jag haft kraftiga.

Nåja, ettpar veckor då så tänker jag börja gå till somhallen :) väntar så på att få röra på mej ordentligt, på samma gång som latheten sejer att jag inte skulle orka, konditionen också, men jag vet ju hur mycket bättee man mår av motion :)