Amning

Dehär med amning tänkte jag under graviditeten att jag inte tänker ta någon stress med, funkar det så funkar det, funkar det inte vill jag inte lägga hela första tiden på att vara olycklig över att det inte funkar, det finns ju faktist ersättning. På rådgivningen togs det ju upp om amning och rådgivningstanten tyckte nog inte riktigt om när jag sa att jag inte tänker stressa med det, hon förklarade om att man inte får ge upp och att det tar ont i början och mjölken kanske inte stiger m.m. Allt dehär valde jag iallafall att inte lyssna för mycket på, det jag snappade upp var hurdant grepp som var rätt och vart jag skall sikta med bröstvårtan föratt han skall få ett så bra grepp som möjligt.

Tror att denhär inställningen hjälpte till mycket, att inte ta stress över det, självklart våra kossa gener i släkten också! Amningen har alltså härtills gått lätt som en plätt för oss, under graviditeten läckte jag ju vätska ur brösten, inte riktig mjölk men nån slags vätska, på operationsbordet fick jag en herreman på bröstet som redan där sökte bröstet och smackade på sina händer och i uppvaket när jag fick honom till mej la barnmorskan honom direkt vid mitt bröst och han började suga, med exakt rätt grepp. Tredje natten steg mjölken ordentlige och jag vaknade på morgonen med fyrkantiga hårda STORA bröst, marcus sa att jaa nu har du iallafall meloner, som tur la det sej på några dagar och minskade, domhär första dagarna var både jag, han och sängen alldeles blöta efter amning och sköterskorna skrattade lite över hur vi såg ut. 

Natten efter att mjölken stigit hade jag lite början på mjölkstockning hade nämligen feber på natten och jätte varmt och knöligt ena bröstet, försökte ha honom och äta hela den natten från just det bröstet och det lättade (vet inte om det är rätt gjort men det hjälpte ju) efter det har jag inte haft några symptom på stockning och allt har annars också gått bra, känner inte att mjölken nångong skulle ha tagit slut och har inte haft en enda spricka eller att jag skulle ha känt att det skulle göra jätteont, visst kan det knipa till lite om han suger till riktigt kraftigt men inget värre, och jag som bunkrat med bröstvårtskrämer av alla slag :p

I början tyckte jag att det var jättemysigt att amma, skulle ha kunnat sitta dygnet runt och amma och visst är det ofta mysigt nu också men nu börjar jag komma till det stadiet att jag känner att ska de ammas IGEN, ibland sku de kännas skönt att kunna ge över någon matning åt marcus, tror han också skulle uppskatta att kunna vara till hjälp då charlie bli hungrig och lässen, men nu är det ju så att det är jag som är mjölkkossan i dehär huset :p amningen är ju endå både det mäst praktiska och billiga när det gäller hans mat, jag kan ju pumpa ifall det behövs och är jag med har man alltid passligt varm färsk mjölk tillhands.

Är nog jättenöjd över att det funkat så bra från början, fick tillme beröm av barnläkarna över ammandet, dom sa att det är mycket ovanligt att man som förstföderska har så lätt med den men så tilla dom alltid att det är nog föratt jag är så lugn, stress lär stoppa mjölken ganska bra.

När det är färdigätet och han är riktigt riktigt tött och nöjd brukar han lägga kinden mot bröstvårtan och krama bröstet och somna där, då ser man att nu njuter han, dehär resulterar ju i att han efter en stund är helt blöt på den sidan av ansiktet men det tycks inte han bry sej om :p här gör han det för första gången i uppvaket :)