Faderskapserkännande

Igår hade vi tid till barnatillsynsmannen för faderskapserkännande. Förstår inte att nånting så gammalmodigt skall finnas kvar! Vad sejer att ett gift par är trognare än ett ogift? Egentligen är det väl inte just det att man ska skriva under papper över att pappan är pappan så både barnet och pappan får rättighet till varann som är det som stör mej utan det att inte alla skulle behöva göra det. Ni förstår säkert vad jag menar. Känns lite förnedrande lixom att behöva göra det bara föratt man inte är gift..
Nåja, nu är det iallafall gjort och vi var överens om att Marcus är pappan, skulle det ha funnits misstankar om att han inte är det skulle vi väl bara ha fått ta en titt på Charlies haka så skulle saken ha blivit uträtt ;P
På samma gång som vi var där skrev vi också på pappren om gemensam vårdnad, så nu är vi båda vårdnadshavare till honom.

Nånting positivt blev det iallafall med besöket, fick veta lite mer om vårdledigheten som blev lite oklar då när jag gick på ledigt och vi hade ny chef som kanske inte ennu hunnit få koll på allt. I eckerö får vi alltså 390€ före skatt och då får jag jobba hur mycket jag vill sålänge han inte är i kommunal vård och det låter ju riktigt bra, eller jobba på sidan om vårdledigheten är jag ju tvungen till men det kan ju faktist vara riktigt roligt också.

Det viktigaste är ju endå att nu är Charlie inte mer "faderslös" ;) Inte föratt jag tycker att ett namn på ett papper absolut måste göra någon till pappa utan nu är det ju handlingarna som gör en pappa till en pappa.

Dessutom kan vi nu byta namn så Charlie blir en Willberg, just nu är han ju en Snellman :)

Vilket bittert inlägg dehär blev :D