Skötbord

Dehär me skötborde e ju nånting som länge varit som projekt, vi byggde det egentligen redan för flera veckor sen men jag hade ju såklart mätt heeelt fel såndän lite ditåt människa som jag är.. :D roligt hur olika vi är med marcus, han är en millimeter människa jag är mera 10cm människa.. :p nåja... Vi blev väl lite irriterade när det blev så fel så det fick stå som det var, halft ihopskruvat och i fel storlek. Nu har det iallafall fått sina rätta mått och det är bara bordsplankorna som skall skruvas fast och så skall det målas, sen ska ja visa de :) en sak ja märker alltid när det gäller såndänt som ska bli enligt mått och rakt speciellt i vårt sneda hus är att marcus nerver inte riktigt håller :p, dom flesta tror nog marcus är dendär lugna som aldrig visar sin frustation men då kan jag avslöja att så är inte saken ;p oftast är det så men på sista tiden har faktist nerverna varit på spänn ganska ofta å de kan man ju förstå, så mycky både trevliga och otrevliga saker som för tillfället är pågång. De ja ville komma till är iallafall att det är nånting jag inte ennu heller blivit van med, sättet som han visar sin frustation med, det är nämligen de typiska finska sättet med svärord efter svärord.. Själv har jag alltid fått höra att det är fult att svära och jag kan nog räkna på en hand gångerna jag kommer ihåg att någon hemma svort. Men det är ju det sättet han lärt sej hemifrån att man reagerar när man blir arg och egentligen förstår jag nog sättet, hjälper det att få ut lite aggressioner är det ju av dom bättre sätten, istället för att t.ex. Kasta omkring sej saker. Vet inte varför jag alltid blir så rädd när han reagerar sådär, kanske just därför att jag inte är van med det sättet, men på 8 år tycker man ju att man skulle ha blivit van.. Kanske det är nånting så inrotat i mej att det inte går att bli van med? Som tur är det ändå sällan han blir så frustrerad, för han har nog långa nerver, mycket längre än vad jag ofta har, fast jag tycker nog mina också är ganska långa, sällan blir jag så arg att jag skulle hamna visa det utåt. De e väl kanske marcus som får höra sen när jag pratar ut om hur irriterande det var och hur arg jag blev :D nu när jag skriver kom jag på att i nån mån måste jag ha blivit van för jag har faktist börjat själv svära, saakeli kan jag faktist seja om inte nånting vill samarbeta.. Kanske jag då ennu nån dag blir van :p ska visa bordet direkt som färgen torkat :)