Hmm...

Får ibland en såndän tanke i huvet att tänk vad vem somhälst egentligen kan veta mycket om mej bara med att läsa bloggen för jag skriver ju ganska öppet om vad som händer just nu i mitt liv och hur jag känner, visst är det stora delar av livet jag lämnar oskrivet om, men det som handlar om bara mej själv. Jag tänker inte efter hemskt mycket vad jag skriver eller att jag skulle planera vad jag skall skriva utan skriver mäst bara av mej hur det känns just då för tillfället och därför kan det nog (speciellt nu med stora förändringar i livet och många hormoner som flyger omkring) ibland låta som att jag är ganska obalanserad, ena dagen är allt perfekt och andra är allt i botten, tycker ändå jag är ganska balanserad som person och hoppas jag inte ger en bild på en alltför förvirrad människa, fast förvirrad kan man väl förstå att man kan vara före man får sitt första barn och livet skakas om totalt, fast det är en positiv omskakning så förvirrad i en viss mån kan jag erkänna att jag är, men anser mej ha balansen kvar ändå.

Det jag däremot är är en ganska känslig människa, jag har väldigt svårt att dölja mina känslor, är jag lessen gråter jag och det är ingen idee för mej att tänka att nu får jag inte gråta eller nu borde jag inte gråta, det bara förvärrar situationen, utan känner jag att gråten är påväg så kommer den bara och det behöver inte vara nånting farligt med det, marcus har nog fått lära sej det och nuförtiden reagerar han nog oftast inte ens om jag gråter, men på nåt sätt vet han ändå när jag behöver dendär trösten påriktigt, konstigt nog, vet inte själv vad jag då ger för annorlunda signaler. Samma sak om jag är glad, då skrattar jag och då märker nog alla också att jag är glad. Det är kanske dethär som gör att jag skriver ganska öppet hur allt känns här på bloggen också, vet lixom inte riktigt hur man ska vara för opersonlig. 

Vet inte vad andra tycker men kan tänka mej att det finns såna som undrar över varför jag vill dela med mej så konstiga saker här, saker andra kanske bara tar med dom allra närmaste och vet nog inte riktigt själv heller, gör det nog mäst för min egen skull, lite som terapi. Det att andra läser det tänker jag somsakt väldigt sällan på, sen ibland ploppar det upp i huvet att folk läser ju faktist dethär...

Vad tycker ni? Vad är för mycket när man skriver en blogg? Borde man mer bara skriva här är vad jag ätit idag, hemma från träningarna, dagens outfit och sånt ytligt eller är det okey att skriva lite djupare om tankar, rädslor och andra funderingar? Vet ju att man kan ha lösenord på sin blogg men det känns nog bara dumt....