Gravidfunderingar

Har blivit sådär förväntansfull nu, förut har jag såklart väntat på att få vår bebbe i famnen men nu börjar det kännas somatt jag påriktigt vill ha den här nu! På samma gång har jag nog inte ens förstått att det faktist är en beebis inne i min mage och kommer nog få en liten chock då den faktist kommer ut och jag inser vad det är som levt där inne, men de är väl lite overkligt ennu också och det är väl klart, vi pratade om det igår kväll med marcus och ingen av oss förstår nog riktigt vad vi har där inne ennu heller, men samtidigt tror jag inte man kan förstå det heller helt och håller före den är utanför :) nu har jag ju iallafall börjat leva "som normalt" igen, så normalt men nu kan leva med en stor mage, sjuk rygg, sjuka höfter, svindel, svettningar, illamående, humörsvängar och allt annat som väl lite hör till livet som höggravid, trots alla krämpor känner jag att jag mår riktigt bra just nu, börjar lixom se ljuset i tunneln och ser faktist fram emot förlossningen och livet efter den. Men det måste jag lite skryta med att jag ennu heller inte fått någon värre svullnad än lite smått som bara jag själv märker. Det har jag däremot märkt att nu när jag börjat vara i farten igen har sammandragningarna kommit tillbax och det har börjat trycka neråt massor, ibland känns det nästan somom det skulle knacksa lite och bebben faller lite neråt, fast de e säkert bara som det känns :p sen har jag börjat känna dedär som dom pratade på förberedelsekursen om att man kan sitta och känna att ska de börja hända nånting nu men så lugnar det ner sej igen.. Får se hur långt dehär ska gå, får ju höra överallt att det så ofta går över tiden för förstföderskor, men får se, undrar nog om den tänker hållas inne ennu över 3 veckor, känns iallafall att det börjar närma sej nu :) SPÄNNANDE! :)