viktkoll

Äntligen har inspirationen kommit tillbax, som ni nog har märkt då jag skrivit om viktnergången igen. Det att jag på sistone har fått så många kommentarer att "oij va du har blivit liten" ger nog sån energi att fortsätta, det betyder ju att det synns, och fast jag innerst inne vet att det måste synnas nånstans nu när det står på -16 har jag svårt att se det själv, som alla som går ner i vikt. När man är som störst ser man inte själv hur stor man faktist är och när man sen går ner är man endå dendär stora, för det har man ju alltid varit. Så ibland är det bra att domdär hämska bilderna som man bara skäms för så mycket finns så man kan jämföra.

På samma gång som jag är stålt över att jag kommit över halvvägs till mitt slutliga mål just nu vet jag att för varge kilo det går ner kommer nästa vara svårare bara föratt det finns mindre att ta från men det är bara att kämpa och tänka positivt, själv har jag ätandet lite som en belöningsmetod men det finns ju faktist andra sätt att belöna sej själv, istället föratt köpa dendär chipspåsen, köp en tidning, den ger minst lika mycket belöningskänsla och när man läst den mår man mycket bättre än efter att man ätit dendär påsen chips, det kommer vara mitt nya tankesätt.

När jag tömde mammas minneskort fick jag nästan en chock...

Känner jag att jag inte förstår vartifrån kilona farit tar jag en titt på domhär bilderna så förstår ja att dom farit överalltifrån, int föratt man ser så bra här men tiräckligt! Visst är det ju en skillnad från dagens bilder!

Idag var nog första dagen på länge som jag kände mej riktigt snygg faktist när jag gick omkring på stan med vagnen. Kände mej riktigt som dendär snygga mamman som alla trötta slitna mammor skulle villa vara och när vi sen mötte upp Marcus för lunch och han såg så glad och stålt ut när han såg oss blev jag ennu nöjdare, visst vill man ju se bra ut för sej själv, det är ju huvusaken men nu är det viktigt att ens man/kvinna tycker att man är attraktiv också :)