Veckoslutet

Vi har haft besök av marcus mamma med sambo hela veckoslutet så har inte idast blogga när redan 99% av tiden går till att ta hand om Charlie. Det har varit riktigt roligt, vi har fått äta tillika med marcus som har känts ganska lyx då vi haft extra famn här hemma, vi har badat, varit till butiken och idag var det återbesök på barnpolikliniken, dessutom har marcus mamma tagi hand om både matlagning och disk och idag också damsugit så jag har haft det riktigt skönt och tagit en lång tupplur med charlie varge dag mitt på dagen. Just nu ligger jag och väntar på att han ska vakna för 20-21 maten och vet att han har ett stort lass i byxorna men han sover så gått ennu också, dehär med dygnsrytmen är inte så exakt varge dag tydligen :p 

Det vad jag nu funderar och harmar mej över är hur snabbt allting går, han är så stor redan! Hela nyfödda tiden bara försvann på några dagar och nu är han redan vaken långa stunder på dagarna och följer med och vill vara i famnen så han ser vad som händer i rummet, han gör grimaser så hala ansiktet rör sej och örona flaxar och lyssnar noga när man pratar med honom, vår stora pojke :) om snart 9 timmar är han 3 veckor, låter så litet men vad det hunnit hända och vad han utvecklats under den tiden!

Att bada hemma var mycket mysigare än på sjukhuset då han nu fick vara med hela kroppen under vattnet och det inte blev så kallt. Dehär är en av hans "perusilmeen".

Att komma upp ur badet var mindre skönt :p

           

                 Men fort blev han nöjd igen :)

          

          Här ha han somna i pappsens famn :)

Å lite mys på mammas bröst :)

Konstigt hur livet kan ändras sådär på en sekund, den sekunden han blev nerlagd på mitt bröst i operationssalen var allt dehär verklighet och vi blev en egen liten familj, hela livet fick en helt ny mening och en ny människa som nu är det viktigaste i våra liv, vi har en helt ny uppgift nämligen att hjälpa denhär lilla människan att bli en stark, lycklig och trygg människa :) funderar redan nu hur jag skall klara av att släppa taget den dagen han flyttar hemifrån och hur jag kommer känna den dagen han plötsligt inte mer tycker att det är så mysigt att få massor av pussar och kramar av mamma, fast på samma gång vet jag ju att fast det kommer såna tillfällen som jag inte kommer vara den populäraste i hans liv kommer nog jag och marcus endå vara dom han känner sej som tryggast med, hoppas det iallafall och gör mitt bästa för att det ska bli så :)