Funderingar

Ibland kommer en tanke om hur konstiga vi mänskor är, vi lever för att få så mycket gjort som möjligt, uppnå så mycket som möjligt, hälst ska man ha en bra utbildning, ett bra jobb, en bra lön, ett fint boende, familj, många vänner, resa mycket, ha fina saker, ha det tipp topp hemma och mycket mer, det mästa bara materiella saker. 

Jag spenderar mina mammaledighetsmornar framför nyhetsmorgon och idag var där nån gubbe som talade om att för att vara lycklig och nöjd med sitt liv måste man ha mål men för att vara nöjd när man uppnått sitt mål måste man veta varför man vill uppnå dehär målet, man mår inte bättre av att uppfylla en massa mål som ser bra ut utåt utan att faktist känna efter vad som är bra i det. Som exempel sa jan att i mångas ögon är 300 vänner på facebook mycket bättre än 10 fast sanningen kan vara helt tvärt om.

Jag är kanske inte den bästa personen att seja att man skall tänka efter vad man vill uppnå och ta det lite lugnt, är ju själv ganska spontan och vill gärna gå framåt i livet hela tiden och inte bli och trampa på ställe, kanske det är just därför jag också funderar över dehär ämnet. Tycker ändå att efter att jag fick denhär lilla herrn i famnen har jag blivit mycket lugnare i mej själv, jag tänker mer på nuet, just nu är jag mammaledig, jag behöver inte känna skuld över att bara gå hemma och få pengar in på kontot ändå för jag gör faktist det bästa jobbet man kan bara med att ligga på soffan med en liten pojke sovandes på bröstet, jag ger en grund för ett liv, en trygghet åt en växande människa. Just nu känner jag faktist att jag inte behöver planera så mycket framåt, jag har gjort precis som gubben i tv:n sa att man skall, tänkt efter vad jag faktist vill uppnå och varför så nu kan jag sitta här lugn i kroppen med en liten skrattande grabb i famnen och veta att snart kommer någon hem som vi är det viktigaste för och är det viktigaste för oss i ett hus vi själva förtjänat ute i lugnet med mycket natur runt omkring.

Det finns ju i människans gener att arbeta sej uppåt och ha mål, det är nog en slags överlevnads grej, men man måste komma ihåg att stanna upp och fundera vad man faktist vill satsa på, vad är viktigast, för allt kan man inte göra och allt passar inte för alla och när man väl uppnått det man vill måste man igen kunna stanna upp och njuta av det man uppnått utan att rusa in i nästa projekt. Tycker alla skall fundera på vad mår just jag bra av att uppnå och vaför?