Ikväll har jag en såndän skön känsla, när allt lixom rullar på utan att man behöver tänka så mycky, de ha vari ovanlit lite bråk och snäsande hemma, vardagens plan har hållit, allt lixom funkar och det är väl det som gör att det också är mindre gnäll och bråk. Träningen är en del av vardagen, den bara går där som att borsta tänderna, målen slinker ner utan destomer tankeansträgning, barnens rutiner funkar, allt bara rullar på, låter kanske jätte trist i nåns öron men det är bara så skönt! Att lyckas njuta av nuet och sin familj utan någo kaos.
Charlies första dagisvecka är förbi och jag märker att det varit jobbigt, mycky nya intryck, nya kompisar, nya tanter, nya rutiner, han är inte mer liten utan stor. Han saknar till lilladagis och förstår inte helt att han faktist kommer stanna kvar på storadagis nu. Han har endå varit såå duktig, blivit snällt på moron, enlit tanterna varit duktig och lekt bra med andra barn, varit tilomed så bekväm att han vågat ställa till med allsång mitt i vilan.... 😂 när han kommit hem har han varit dötrött men inget krongel, velat se en film när jag lagat mat, ätit och sen lekt en stund fint tills han frivilligt somnat snabbt. Han har varit så otroligt duktig så idag blev det paketkalas, för han älskar paket och jag hittade maskeradkläder på jätterea 😜 så nu kan dom klä ut sej till fjäril/älva/prinsessa/sjöjungfru vad dom nu allt kom på med alissas dräkt och emil och indian, de var pop 😊
Ikväll tog vi fram marcus gamla legon, charlie fick en hel del små legon till julklapp och tycker om att bygga, han blir lite irriterad över att inte kunna bygga enligt anvisningarna eller ha tålamod om vi hjälper men nu när det kom fram en stor låda med blandat började fantasin flöda. Alissa tyckt å att de var roligt att gräva efter grejer och att klämma fast bitar på en platta. Fick en såndän känsla som från barndomen och vi spelade spel eller grillade korv i öppna spisen, att dehär är att leva som familj, dehär är hemma, man riktigt såg på barnen också hur dom njöt av att alla bara hemma leka tisammans.
Ja måst ju erkänna, ja e babysjuk, livmodern ropar efter beboning men nää-ä, den får fortsätta ropa bäst den vill! Att ha två små som börjar bli självständiga, jag kan parkera dom och leka eller se på en film och själv laga mat, dom somnar samtidigt i samma rum i bra tid, charlie kan i prinsip allt själv och alissa sku så villa lära sej, vill på pottan och klämmer för kung och fosterland utan resultat, försöker klä på sej och sitter tislut med mössan avig, charlies stövlar och mina vantar. Dom är båda dom kramigaste som finns, nog för att charlie redan visat tendens till iiis int mamma pussa mej å neeej krama int mej så mycky, men oftast vill han iallafall ge en eskimopuss och sitta i famnen, Alissa igen som vill kramas helatiden och slänger slängpussar i turbofart och skrattar, hon är en såndän riktig skrattare, skrattar åt allt och inget, alltid glad men bestämd. Åh va ja njuter just nu av min fina familj! Lite mer tid för parförhållandet sku jag önska men det kommer nog ennu enn tid för det också, allt har sin tid och just nu är der familjetidens tid ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar