V.29

Om 1/2 timme går vi in i vecka 29, om man nu skall vara småpetig. Det betyder att om bebben kommer som planerat är det 11 veckor kvar, de låter ju så lite! 1/4 av hela graviditeten kvar! Vart har den tiden gått?? På samma gång som det var en eeevighet sen vi fick + har allt gått så snabbt. Snart har vi vår lilla bebbe här. Idag var det sista delen av förlossningsförberedelsen, vi pratade om första tiden med bebben och besökte bb och fick se en förlossningssal. Blev lättad då barnmorskan inte tyckte att tygblöjor är så praktiska, vet själv att jag inte tänker börja byka kakkablöjor, har nog tillräckligt med hemarbete ändå, men när jag sejer det tycker jag ofta jag får en reaktion som jag känner mej somom jag förstör hela jordens natur och är en jättelat människa som inte orkar vara ens lite naturvänlig. Men jag vet bara att tygblöjor är inte min grej. Annars var det mycket amning som pratades. Förlossningssalen hade jag haft en helt annan syn på, tänkte det mer som ett helt vanligt sjukhusrum men det var ett stoort rum med en säng, ett stort badkar, dusch, en massa olika pallar och bollar, en enorm rund lampa ovanför sängen för att undersöka dom nedre regionerna med, ett skötbord med en skrämmande lampa ovanför som bebben skall undersökas och putsas upp på och många apparater med lustgas och för att följa upp sammandragningar med. Fick en insikt över att det faktist är ganska medicinskt dehär med förlossning. Fast egentligen var det storleken på rummet och den stora lampan som gjorde mej mäst rädd, blev ju riktigt svimfärdig, en annan sak jag också reagerade på var att gåstolen var så antik och att det inte fanns någon bekväm stol eller fotölj för pappan (fast dom sa ju nog att tar det tid kan dom hämta en sån eller fast rulla in en säng åt pappan om det så behövs), tycker ju att ska han stackarn stå ut med en kvinna som har ont utan att kunna göra nånting måste han vel endå få sitta bekvämt, är faktist inte alls avundsjuk, tror det att se smärtan på honom skulle vara mycket jobbigare för mej än att faktist ha den, smärtan glömmer man ju men han har knappast några hormoner som gör att han glömmer hjälplösheten, är väl grvidhormonerna som spökar :D marcus tröstade ändå med att när vi väl kommer dit kommer jag nog inte tänka på storleken på rummet eller designen på lampan och det har han väl ganska rätt i. Får vel landa i det hela nu mär jag vet hur det ser ut så kanske det inte är lika skrämmande sen :) sen sa dom också att dom har besökstid mellan 6-7 och håller strängt på det, kommer nog ändå att fråga om det är okey att ifall mamma kan vara där lite mer, för jag vet att hon kommer ta nästa båt hit direkt det börjar hända nånting och vill ju kunna ha henne där då lite mer än en timme om dagen, man är ju där bara 3-4 dagar i normala fall och sen kommer man hem och kan ha hur mycket besök somhälst men har ju inte dom så nära att det är sådär bara att komma och hälsa på så hoppas dom förstår det :)