NU smällde pollenet till årdentligt.. känns som att det är som en dimma i luften av pollen och allt är helt gult.. Och mina slemhinnor i näsan sejer ifrån, nyser och snörvlar och med det kom också tröttheten och huvudvärken... Och inga antihistaminer är undersökta vid graviditet och dom som är det skall man inte äta... Har många gånger blivit rekommenderad en såndärn näskanna och har nu tagit mej modet att köpa en sån, nu krävs det bara att våga prova den.. känns ju somatt det skulle kännas att få en kallsup ellet nånting... men måste vel bara prova den om det skulle vara nånting som hjälper..
Sådär annars var vi ju på första delen av förlossningsförberedelsen, fick vel inte veta sådär jätte mycket nytt fick bara som en bekräftelse att det jag läst stämmer. Sen fick vi ju veta lite om hur det går till här på ön, lite annorlunda än på andra platser tydligen, just föratt vi befinner oss lite avskilt. Det finns iallafall 2st förlossningssalar och man kan föda i alla ställningar förutom på rygg (vilket jag nog annars heller aldrig skulle villa) hade ju själv tänkt lite att i vatten skulle kunna vara ett alternativ men det är heller ingen möjlighet, man har möjlighet att bada badkar under öppningsskedet vilket låter bra eftersom jag tycker att trycket av vattnet känns skönt då man har ont, sen så har dom kunskapen att sköta en förlossning där ifall det skulle gå fort och dom inte får upp mamman ur vattnet, men det är såklart inte det bästa sättet.. Kejsarsnitt gör dom mycket lättare här dessutom, om det lite heller visar sej att det finns en risk att barnet inte mår bra gör dom akut kejsarsnitt, eftersom det betyder att man måste iväg med helikopter och grejer om det blir större komplikationer vill dom inte ta onödiga risker och gör hellre ett kejsarsnitt då, vilket känns tryggt, det betyder också att åland har högre % på kejsarsnitt än andra delar av finland. Sen har dom 6st BB rum vilka alla är familjerum så papporna har möjlighet att bo där med dom dygnen man blir kvar, dehär var nånting jag hoppades på men nu fick jag en lite annan syn på saken, barnmorskan sa nämligen att då kan man ju inte prata på samma sätt om upplevelserna med någon i samma situation eller dela erfarenheter vilket kan vara roligt, sen förstod jag att man ofta endå är ensam på avdelningen eftersom det bara föds sådär 300 beebisar i året här.. I vår grupp var vi augusti och september par och de flästa var där i slutet och mitten av augusti, vi är ju i mitten av september och jag tror det var 2 med beräknat 17 och en annan med 10 och det var alla i september, så får se :) nå nu var det ju såklart bara förstföderskor här så kan ju finnas många då... Nästa gång är det iallafall smärtlindring vi skall gå igenom, får se om det ändrar mina tankar nånting, just nu tänker jag det som att jag vill försöka med bara lustgas och att andas och försöka hålla mej så lugn som möjligt, möjligen kan jag prova på akupunktur också. Epidural känns inte alls som nånting jag vill prova på, inte p.g.a. nålen utan för att jag förstått att man blir som förlamad i benen, sen vet jag inte om jag förstått fel? men känns somatt jag vill kunna använda benen och springa iväg om det blir för jobbigt :D nåå får se nästa måndag vad hon sejer :)
När jag fick Amanda for jag in till BB med inga förväntningar eller tankar om smärtlindring, man vet aldrig hur man tar smärtan när den väl kommer. Det slutade nog med att jag tog epiduralen. Benen blir väl inte direkt förlamade, men man känner inget i dem men du kan nog kontrollera dem t.ex röra på dem. Jag fick gå på wc men jag måsta ha barnmorskan här ifall att benen skulle ge med sig. Endel klara sig bra utan epiduralen eller nån annan smärtlindring.Själv var det det bästa alternativet för mig, jag somnade kort efter epin och åt lite mat sedan, och det gav sedan kraft att sen pusha ut bebin :)Ta det som det kommer är mitt råd, din kropp guidar dig nog :)
SvaraRaderaSjälvklart kommer ja att ta de som de känns bäst just då å lyssna på va dom rekommenderar men vill ha nån slags lähtökohta lixom :)
Radera