vuxen?

Ibland kan jag komma på mej med att tänka att "va skönt att int vara vuxen ennu" , sen slår de mej att jag lever ju verkligen det vuxnaste liv som finns med barn, hus, trädgård. Men ja känner ju int mej vuxen. Känner mej int som nån ung mamma heller, int gammal heller, vet int riktigt vart jag ska plasera mej? Är nu bara jag. Tror det är delvis det som gör att jag inte känner mej vuxen att jag ibland tappar nerverna, fräser eller höjer rösten, för en vuxen person kan ju behärska sina känslor, endå vet jag ju att barnen behlöver se den sidan också.

Då kan ja börja tänka vidare, mina föräldrar fick mej i ganska samma ålder som jag fick charlie, men
dom har ju alltid varit vuxna, jag har som barn alltid kunnat lita på att dom tar vuxna beslut om mej och dom har haft alla svaren till allt jag undrat.

När man blir förälder själv börjar man ofta fundera kring vad man vill och inte vill ta med sej från sin egen uppfostran till när man nu skall upofostra sina egna, dehär har härtills varit en enda röra i mitt huve, jag har ju haft en bra uppväxt, en helt "normal". Igår fick jag endå ord på vad jag vill ge vidare och ohh vilken prestations ångest ja fick, eller int ångest men att hjälp hur ska jag lyckas!?
Nämligen, jag vill att mina barn skall känna att jag litar på dom och dom beslut dom tar, det har jag alltid kännt, mycky tror jag p.g.a. att jag alltid fått vara med överallt, mina föräldrar har haft en sån stark tillit till mej som barn att dom velat ha med mej, fast jag var en liten mamis och satt fastklistrad i mamma överallt så minns jag inget "far nu och leka med dom andra" jag fick vara där jag kände mej bekväm, jag fick tilltron att själv känna efter var jag känner mej trygg. Sen vill jag att dom ska känna att jag alltid finns där och strider för dom då dom behöver det, jag lämnar dom aldrig sku dom sen ha gjort nånting hur dumt somhälst, jag accepterar inte allt dom gör men finns där alltid.

Dehär är nog det allra största och viktigaste, det som gjort mej till en ärlig, öppen människa.

Sen finns det ju självklart många andra små saker jag vill ge dom vidare, familjedagar ute i trädgården, middagara alla tillsammans, utflykter, filmkvällar, kojbyggen, tältövernattningar, skogsutflykter, födelsedagsuppvaktningar allt såndänt mer och mindre vardagligt som känns som ett stort äventyr för en liten.

Är så nyfiken, vad kommer mina barn minnas av sin barndom?