mamma son dag

Idag hade alissa sin sista inskolningsdag (vilket det inte finns mycket att berätta om då hin blivit duktigt där och varit som hemma, lite svårt att få hem henne och har nu redan märkt en utvecklingsspurt) och charlie har fredagar ledigt så vi tog en riktig mor och son dag, härligt! Han njuter så av att få vara bara vi utan nån liten som stör och jag njuter så av att få umgås med bara honom då det blir så sällan, han är ju så lillgammal så det blir mycky prat och funderingar.

Idag förde vi alissa till dagis och så åkte vi till simhallen, simmade och plaskade och efteråt fick charlie en glad överraskning då han hittade gamlafamo i bastun.

Sen åt vi på restaorang som charlie så fint berättat åt alla, vi provade den nya indiska med lunchbuffe och charlie åt massor, innan vi gick måste jag lova honom att vi kommer pånytt, han tackade personalen för sej och informerade om att maten var god. (Vår lilla lillgamla ❤)

Så var det veckohandling, charlie hade med sej sin egen plånbok då jag lovat att han ska få köpa nånting för egna pengar, redan då vi planerade dagen bestämde han sej för en sopbubblemaskin och så ville han köpa blommor till mamma, tänkte nog att han ångrar sej och håller i pengarna väl i butiken men när vi gick förbi blommorna sa han "nu får du mamma välja en blomma, men den måst ha blommor den får int bara ha blad" tillsammans kom vi överens om en bukett tulpaner, charlie fick välja färg. Egentligen ville han att jag skulle välja en stor dyr orkide men efter lite prisdisskussion var tulpanerna endå bra. Nån sopbubblemaskin fanns int denhär årstiden men han hittade ett paw patrol bowling set som han ville ha.

ska nog i fortsättningen försöka få in mer tid åt barnen var för sej, så annan sak att få full uppmärksamhet än att behöva dela med syster/bror.

vuxen?

Ibland kan jag komma på mej med att tänka att "va skönt att int vara vuxen ennu" , sen slår de mej att jag lever ju verkligen det vuxnaste liv som finns med barn, hus, trädgård. Men ja känner ju int mej vuxen. Känner mej int som nån ung mamma heller, int gammal heller, vet int riktigt vart jag ska plasera mej? Är nu bara jag. Tror det är delvis det som gör att jag inte känner mej vuxen att jag ibland tappar nerverna, fräser eller höjer rösten, för en vuxen person kan ju behärska sina känslor, endå vet jag ju att barnen behlöver se den sidan också.

Då kan ja börja tänka vidare, mina föräldrar fick mej i ganska samma ålder som jag fick charlie, men
dom har ju alltid varit vuxna, jag har som barn alltid kunnat lita på att dom tar vuxna beslut om mej och dom har haft alla svaren till allt jag undrat.

När man blir förälder själv börjar man ofta fundera kring vad man vill och inte vill ta med sej från sin egen uppfostran till när man nu skall upofostra sina egna, dehär har härtills varit en enda röra i mitt huve, jag har ju haft en bra uppväxt, en helt "normal". Igår fick jag endå ord på vad jag vill ge vidare och ohh vilken prestations ångest ja fick, eller int ångest men att hjälp hur ska jag lyckas!?
Nämligen, jag vill att mina barn skall känna att jag litar på dom och dom beslut dom tar, det har jag alltid kännt, mycky tror jag p.g.a. att jag alltid fått vara med överallt, mina föräldrar har haft en sån stark tillit till mej som barn att dom velat ha med mej, fast jag var en liten mamis och satt fastklistrad i mamma överallt så minns jag inget "far nu och leka med dom andra" jag fick vara där jag kände mej bekväm, jag fick tilltron att själv känna efter var jag känner mej trygg. Sen vill jag att dom ska känna att jag alltid finns där och strider för dom då dom behöver det, jag lämnar dom aldrig sku dom sen ha gjort nånting hur dumt somhälst, jag accepterar inte allt dom gör men finns där alltid.

Dehär är nog det allra största och viktigaste, det som gjort mej till en ärlig, öppen människa.

Sen finns det ju självklart många andra små saker jag vill ge dom vidare, familjedagar ute i trädgården, middagara alla tillsammans, utflykter, filmkvällar, kojbyggen, tältövernattningar, skogsutflykter, födelsedagsuppvaktningar allt såndänt mer och mindre vardagligt som känns som ett stort äventyr för en liten.

Är så nyfiken, vad kommer mina barn minnas av sin barndom?

dagsuppdate

Ooh va jag hade planer för idag, vaknade så pigg och for piggt iväg med barnen på jomppa. Handlade lite på vägen hem, när vi kom hem åt vi och jag la barnen och vila och satte mej själv ute i solen, drack en kopp te och åt 1/2 saftigt winerbröd. Gick in, satt mej på soffan och somnade, vaknade nån minut senare av charlie som sa mamma sätt int ögonen fast titta va elsa gör i tv:n, väääärldens kroppsvärk och jag var så trött! Tänk vad nån minuts sömn kan åstadkomma!? Efter det har det varit ett släpande på benen, somtur hade jag gjort middagen klar igår så det behövdea inte göras utan istället for vi ut nät alissa vaknade, planterade lite vårblommor på trappan och gick in för att leka med duplo, vi byggde ett slott av precis varendaste en kloss och det finns många, åt mellanmål, såg på frost ennu en gång och så kom marcus äntligen hem, åt och så for han igen och vi började med kvällssysslorna.

Blev riktigt nöjd med blommorna 😊 

Just nu sitter jag och väntar på att denhär lilla ugglan ska somna, hon har så många bestyr om kvällarna att det tar en tid, de aka fixas med täcken och blöjor och ses till att de nu är rätt tutt och att det med säkerhet bara finns en i sängen annars blir hon arg 😁 oij oij dendär lilla tösen, i torsdags hade hon en disskussion med en flicka i ungefär samma ålder, dom gick till varandra på jomppan, ena vifta med armarna och sa glatt heeej hulbulabäläbuu och andra svara heeej häläbäläbuu och så fortsatte dom på sitt eget språk, skratta lite imellan och visade, borde ha fått det på film! 

Men NU! Nu skall jag i duschen och sen läsa in mej lite på mammakraftmaterial 😊

motivation

Sen förra somras har vikten stampat på ställe, i februari då jag var ca.5 veckor flunssig steg vikten med 2 kg men dom försvann då flunssan försvann så antar att dom hade med den att göra, huh! 

Såg hannas före och efter bilder och tänkte att det är dags för en nu, fast vikten inte rört sej vill jag veta om kroppen förändrat sej nånting. Senast jag tog bilder var i slutet av maj efter utmaningsgruppen.

Först har vi idag bilderna, sku ju ha kunna vari lite snäll med mej själv och ta morgonbilder 😉 men kanske jag borde ta såna imorgon så får jag gemföra morgon och kväll också för känner själv en stor skillnad. (Böt ut till morgonbilder då jag alltid tagit mina före och efter bilder på morgonen så det blir sanningsenligt) Min första tanke när jag såg mina första bilder var att uhh, nu är det dags att göra någo mer och min andra tanke var vart har min midja försvunnit?? Har alltid varit timglasformad men börjar vara mer rak bara... hmm...

Iallafall så gemförde jag sen då med domhär från slutet av maj förra året. 

Största skillnaden enligt mej själv är 

-jag har helt klart slutat amma, kan det vara det som lurar ögat när det gäller midjan?

-ett rejält rumplyft har skett

-mer svullen nu, måst skärpa mej med drickandet och kolhydraterna som det blivit lite väl mycke av på senaste

 Som sagt, samma vikt, nästan ett år senare.

Nu när jag visat nuläget tycker jag att jag kan lova en bild till början av juni! Tills dess vill jag fortsätta träna mina 4 gånger i veckan och börja äta bättre, tänkte ren boka en konsultation och kostschema men plånboken sejer att jag klarar av att göra ett eget, måste bara få det gjort. Ett såndänt drömmål viktmässigt skulle vara 65kg, det jag vägde när jag och marcus träffades, dehär innebär -7kg, nu vet jag ju att jag har mycket mer muskler än då och en vuxen kropp, är lixom inte 14 mer, men, det är inte omöjligt! Att nå det sku kännas jättebra, samtidigt vill jag se stark ut, inte som nör jag var 14 utan muskulöst 65kg, okey, jag behöver en pt 😂 tills plånboken går med på det får jag endå klara mej på egen hand ☺

Som bonus ennu ryggen, en snygg rygg är så snyggt! Så här har vi då en före bild så försvinner den ingenstans.

omvårdnad

Som sagt har jag bestämt mej för att iår ska de bli mycky gott! Kom ju lite igång första året och fick bra tomat, gurka, squash och chiliskörd, potatis och lök hade vi också då vad jag minns men sen kom allt emellan, foglossningen så allt blev och stå och några babyår på det men nu är jag i farten igen! 😊

Börjar med dagens middag, då den har lite med odlande att göra den också, spenat och grönkålsoppa med ägghalvor, både barn och vuxna tyckte om den. I sommar kommer jag odla både spenat och grönkål så blit säkert flera sånhöna soppor då! Täbkte odla grönkålen i pallkrage då dom lätt lär ska bli angripna, tänker att då sparar sej resten fast dom då skulle bli oppätna.

Här har vi hela härligheten, matsalen har flrvandlats till ett växthus 😁

Ärtskott har vi ätit av redan en tid, så gott med färska saftiga skott!

Här är det basilika pågång

Och denhär lilla ska ge oss många söta tomarter i sommar.

Här kommer det växa röda långa chilin bara den får växa "lite" till.

Och från denhär hoppas jag få skörda gul paprika

Under veckoslutet skall tagetesen delas och omplanteras.

Och vitlök tänkte jag prova sätta såhär lite sent, lom man planterar på hösten lär det ska bli vanlig vitlök, sätter man den nu hinner den inte få klyftor men de gör väl int så mycky, roligt att prova endå 😊

Chia groddarna är uppätna och idag fick en ny sats börja gro.

Lite mera ärtskott ska de bli, perfekt som sallad eller på smörgåsen!

Och en kruka ennu ska ni få si. Libbsticka tror jag det är som är på gång här.

Det är så roligt att pyssla om dom! Mycky jobb i flera månader men när man sen väl skördar känns de så bra, varendaste en liten frukt känns så värdefull! Och visst är det ju roligt att se dem bli lite större dag för dag 😊

vårkänslor

Senaste måndagar har jag tagit hemmadag istället för jomppa, blir ju endå 4 gånger i veckan. Idag kände jag mej helt slut, när vi fört charlie till dagis åt vi ett mumsit morgonmål med alissa och sen kom hon med en pippifilm och sa pippi och pekade mot tv:n, har försökt minska på skärmtiden men tänkte att äh, en chans för mej att vila lite och hon satt som förstelnad i min famn hela filmen, vet intens själv va de gick ut på för slumra no lite till och från 😁 skönt! Bygga lite lego, äta lite och så alissa ut i vagnen. Själv koka jag en prottekakao som jag kryddade med kanel och tog med mej lite nötter och satt mej i solen, de fick bli min lunch.

Medan jag satt där bestämde jag mej för att nu är det dags att börja med vårarbete på gården, det finns ju en hel del 😅

Resade rabatter, beskärde buskar och träd och sånt smått och gott. Tydligen hadr en liten grov nässla överlevt, väntar på nässelsoppa, inte på att annars rensa nässlor...

Rensa rensa.

Flyttade ut bordet från lusthuset, dels föratt vi sitter där max 5 gånger om året och dels föratt få rum i lusthuset för växthusodling. Tyckte det passade bra där och vi kommer säkert sitta där många gånger i sommar.

Ett stort tomrum fick jag, där rymms många stora tomat och chilikrukor 😊

Dehär me trägården e lixom min fristad, orkar inte slå upp och ta reda på allt, provar mej fram, antingen dör det eller så blir det starkare, jag lär mej av mina misstag och kan nästa gång göra annorlunda. Ingen stress. Det är också en av dom få sakerna jag upplever att omgivningen heller inte pressar med, det är en bonus som jag njuter av. Lite sådär utan regler och borden.

Alissa vaknade och charlie sku redan hämtas från dagis. När vi kom hem åt vi lite mellanmål i form av banan och mjölk ute i solen och så fortsatte vi ennu 2 timmar. Barnen trivs bra med ute i rabatterna och alissa är också ren så stor att man kan hålla på med sitt medan hon tvinnar nöjd där me. Skönt! Det jag löngtar efter allra mäst i sommar är att barnen nu båda somnar i egna sängar och att vi vuxna sen kan få en stund på kvällen att sitta ute och njuta. Så skönt att barnen är så "stora" nu efter alla babyår.

När vi rensade bort gammalt hittade vi lite små täcken på liv, t.ex. rabarbern och påskliljorna.

Sen in när alissa som får gjort noll med vantar började få kalla fingrar. Hann hänga lite byk, vika lite lakan och så hade vi far i huset hemma, kastade ihop världens snabbaste champigon och bakon pasta och nu spelar bom andra palystaion och jag sitter breve och bara slappar. 

En så skön perfekt dag alltså!

Tänkte där när jag satt i rabatten över alla bilder man ser på alla som åker till thailand, alperna, usa, medelhavet, alla dom fina vyerna och strandbilderna, tänkte att nu är jag lyckligt lottad som faktist njuter mäst av att bara pyssla på i min egna trägård, glädja mej över livet i en liten blomknopp. Är kanske konstig som inte längtar efter det som alla andra gör men trivs så oerhört bra där i mitt egna paradis.

hur dom ser oss

Han är bra på att väcka tankar, dendär sonen min ❤ idag har jag hela kvällen gått och tänkt på hur barnen ser oss som föräldrar.

Charlie sa idag "pappa han e no så skoiji, de e så rolit när han kilar (kittlar) men mamma du e int alls så skoiji" min följdfråga var "hurdan e mamma då?" För ja har nog haft en sån bild på mej att ja också kan vara skoiji, vi brukar ju dansa och hoppa till musik och kittlas och jaga varann vi också, "nå du e en sån som paijar å kramar å håller mej i famnen" fick ja till svar och oij va glad ja blev, min högsta önskan är just att barnen ska känna att dom alltid har en plats i min famn, att jag alltid har en kram extra och dehär bevisa ju att iallafall den ena tycker att jag är sån.

De e så otrolit, mer och mer känner jag hur mycky krafter ja får av barnen, att se hur fina och förståndiga små människor dom dag för dag utvecklas till och nånstans tänker jag ju att det är min förtjänst som förälder, nånting har jag gjort rätt. Glädjen i att si deras glädje, stoltheten i att se vilka små val dom gör i vardagen.

Att vara mamma är ju bara det bästa som finns! Oij vad trött man kan vara men oij vad man märker att man har krafter i sej när man trots trötthet, ibland irritation, broska, hunger, vadsomhälst som gör att man sku ha lust att ryta till lyckas hålla lugnet och gå ur situationen alla på gott humör. Visst kan jag också ryta till och bra det, det är viktigt att visa sina känslor men blir det dagligen mår nog ingen bra av det och det blir ett dåligt ekorrhjul. Nu virrar jag bort mej igen på ämne...

Iställe för att klanka ner på oss själva som föräldrar, för vi har alla våra brister, vi är alla olika, varför inte klappa oss på axeln och seja till sej själv att du är världens bästa mamma till dina barn! Jag kan göra det, jag ÄR världens bästa mamma, min orsak är den att barnen hittar trygghet i mej, det är till mej dom kommer för tröst, det är till mej dom kommer då dom är glada.

sockersött

Dags för ett sockerinlägg då, socker och barn, har länge tänkt skriva mina tankar men skjutit upp och skjutit upp, det är ett känsligt och laddat och aktuellt ämne.

Förut var min åsikt "hur farligt kan det vara?", sen lämnade jag själv bort sockret i hopp om att gå ner i vikt och kände skillnaden, började läsa på och se det från en annan vinkel. Nu gör jag mitt bästa för att hålla mej och barnen borta från sockret.
Det jag i min egen kropp märkte var humöret, tankarna, känslorna. Eller speciellt märker jag nu om jag äter socker, vi sejer att jag tar valet att äta en tårtbit, jag äter den med gott samvete, jag vet att en tårtbit tar inte livet av mej eller puff gör mej 20kg större, endå får jag en nedstämdhet i kroppen, jag blir lässen, gråtig, jag kan inte styra mina tankar som jag vill, dom tar över och kommer nån sen och sejer nånting på fel sätt, med fel ton eller kritiskt faller jag enda ner till nedersta våningen. Efter dehär bestämmer jag mej igen för att nej, socker passar inte mej och efter senast 2 dygn är dom känslorna borta. Endå sejer jag ibland åt mej själv att "jamen ät bara de e ju gott" lägger nån det under näsan på mej är det oftast kört, ett nej är för svårt, och så får jag än en gång ångra mej, för det är intens gott det är ett BEROENDE. Dehär blir ju bättre och bättre, jag jobbar på nejet och det blir bättre och bättre och skillnaden från ska vi seja två år tibax är enorm, det är jag stolt över!

Mitt största argument för att lämna bort sockret är just det psykiska, det är psyket som definierar vår hälsa för oss själva, känner jag mej frisk mår jag bra. Sen att det har massor av fysiska biverkningar råder det ju ingen tvivel på, allt från canserframkallande till fetma.

Barnen då? Charlie började vi med inga begränsningar, "måtta" som vi kallade det. Skillnaden jag ser efter att vi lämnat bort allt vardagligt socker (på kalas får dom, mäst föratt jag inte vill att dom ska behöva sitta där utan nånting medan alla andra äter och finns det nånting saltigt eller frukt att välja mellan får dom av det och så en liten bit sött) är enorm! Han som vi förut ofta fick lirka i mat äter nu med god aptit, en sån mängd så han blir mätt, han har alltid varit intresserad av att smaka på olika saker och det fortsätter. För att sluta med sockret har vi ju fått förklara varför, han är väldigt förståndig (som jag tror barn i allmänhet är om vi ställer passliga krav och låter dom vara det) och förstår och är intresserad av att veta vad det är han äter. Vi förklarar att maten gör oss starka, pigga, glada medan sockret gör oss trötta, lessna och gnälliga, vi pratar aldri om att sockret gör oss feta och därför ska vi undvika det, jag vill inte lära barnen att det att vara fet på någovis är mindre värt, det är inte lätt, fetman är ett stort problem och det är så många som verkligen kämpar.
Jag har märkt att charlie blivit mycket medgörligare, lugnare, förstående, tryggare i sej själv, på bättre humör, mindre gråtig listan kan göras lång. Visst har han också vuxit och blivit äldre och förståndigare under tiden men jag kopplar humöret till sockret. Nu efter kalas är det katastrof, han är arg, trött, gråtig, efter senaste barnkalaset och han kom hem med sin fiskdampåse och skrek och härjade av ingenting slängde jag ut påsen från fönstret. Delvis föratt lägga grånsen åt honom delvis för mitt egna samvete och besvikelse.

Alissa har ju från början varit mer utan, delvis får vi tacka ägg och nötallergin för allt köpt innehåller spår av nåndera och delvis är det ju vår sockerfria vardag, hon har nu lärt sej att socker är gott hon också men inte så som med charlie i hennes ålder då han kunde skrika efter kex hela middagen igenom och sist och slutligen inte äta nånting (känns hämskt att tänka i efterhand hur vi gjort mot honom men bestämt mej för att inte tänka tillbax och beskylla utan se det som bra att vi vaknat) Alissa tycker om mat, hon äter om hon är hungrig. Hon har ett jämnt humör. Visst om det finns glass eller choklad eller annat hon vet är gott pekar hon förståss och vill ha men ingen panik mer när det är utom synhåll.

Våra egna val kan vi ju styra, vi väljer vad vi köper hem, det som är skrämmande här tycker jag är livsmedelsverkets rekommendationer (sådär helt allmänt med många punkter) och det hurdana mängder socker det serveras på dagis. Jag förstår att vi förnekar vårt eget beroende, ett beroende är ett beroende och ett sockerberoende är ett svårt och djupt beroende men varför överföra det så direkt på våra barn, det är det stora problemet och framtidens stora problem och varför skall vi som insett dehär måsta dra i motvind mot alla domhär som inte insett?

Vill avsluta dehär med en tankeställare som hjälper mej att bestämma barnens portioner då det väl ska ätas socker. Äter barnet ett ät du då tre. Mår du bra av att smälla i dej 3 glass strutar på raden? Nähhä? (eller kanske du gör det om du är van med mycket socker men är du inte van kan jag lova att svaret är, näpp) Hur tror du då en liten liten kropp mår av en om int ganska lika?
Socker är ingen belöning, barnet tycker inte mer om dej för att du bjuder på socker, barnet är lika glad av att få vattenmelon eller bär eller en hälsosam version av glass eller vadsomhälst, det är inte sockret barnet blir glad av det är inställningen "nu ska vi fira nu ska vi äta nånting riiiiktit gott".

Och så ett enkelt gott tips som barnen äter lika gärna som glass eller tårta, vaniljskyr, vispgrädde, bär.

nya jobbet

Jahhaaa 😊 har alltså börjat nya jobbet på folkhälsan, minns inte helt hur mycket jag skrivit om det men är alltså ansvarig för kost och motion i ålands mammakraft grupper, det innebär i princip att jag en kväll i veckan håller en gruppträff för gravida i ungefär andra trimesten men alla är välkomna. Mammakraft är ett holistiskt konsept alltså skall hela människan tas i beaktan, en träff innehåller disskussion enligt tema, mellanmål och ett träningspass, resten är ganska fritt för ledarna att bestämma så nu när första gruppen är igång är det mycket planering, jag behöver ju bl.a. få ihop träningsprogrammen.

En träff förbi och nästa närmar sej, tror vi kommer lära oss saker efter varge gång, dehär är ju endå nånting helt nytt men hoppas deltagarna får ut vad de tänkt!

Idag har jag planerat onsdagens pass, mitt aaallra första pass jag ska dra nånsin! Tema är stabilitet och bäcken och kommer ha ganska jämt delat på mage, bäcken och balans med en liten uppmjukande uppvärmning och avslappnande avslutning. Har kommit så långt att jag ikväll fick provköra passet och de va riktit skönt faktist! Blev nästan riktit överraskad 😀 haha 😁 ettpar små justeringar gjorde jag men annars var det toppentoppen! imorgon och onsdag tänkte jag ennu köra igenom dom så dom sku sitta lite bättre, dehär med att minnas vad som kommer till nästa är nästan svårast!

Dehär är så utanför min bekvämlighetszon men det är en ivrig nervositet jag har i kroppen, dehär är roligt! Och tänker intens tänka på att gå i lås och glömma allt för i can do this! 😆

Tog lite selfien i väntan på att paddan sku starta när akkun to slut 😁

Blivit en hel del planeringspapper

Fått verkligen börja använda spotify, brukar hellre ha tyst i huset än musik men de finns ju massor bra som tilomed jag kan tänka mej ha att spela på dagarna, t.ex. en "focus" playlist och en med lugn pianomusik 😉

Hej hej! 

mammas lilla lissa

Just nu är vi i en av dom härligaste utväcklingstadierna när det gäller Alissa, hon är nu 1,5 år och hennes personlighet kläcks mer och mer. Hon har börjat prova mer och mer på ord och vilken glädje man ser i henne när hon kan göra sej förstådd, på kvällarna sparkar hon av sej täcket bara föratt få seja täcke och att jag skall förstå att hon vill ha täcke på, hon går å visar på sin rumpa och sejer kakka och potta en stund före det kommer (men har inget tålamod att sitta på pottan utan hinner nästan alltid få tibax blöjan innan det kommer. Nickar och skakar på huvet till svar på ja nej frågor. Apar efter ord och tycker det är roligt då det kommer nya ord. Babblar sina egna ramsor och skrattar då hon berättat nånting roligt bara hon förstod. Visar på sin egen näsa och mammas näsa, hon har upptäckt att vi har samma kroppsdelar fast olika, hon vill att man ska berätta vad kroppsdelen heter så hon sen kan apa efter.

Dehär är min lilla lissa, en rikti skoijare, glad, busig, tackar aldrig nej till en kram och ser så otroligt mycky upp till sin storabror som han också ser upp till sin lillasyster. Bestämd är hon också, har hon bestämt sej så har hon och då ger hon int efter, vill hon int äta äter hon int t.ex. men som tur är hon också sån som är med på det mästa. 

Hennes favoriter att göra just nu är att läsa böcker, ta hand om sin docka, hämta charlie från dagis och vara med på jomppa, sådär va jag nu kan tolka på henne 😀 att vara med bara mamma njuter hon också av, att få all uppmärksamhet och få bestämma lekar själv. En rikti liten skådis e hon också, älskar att dansa, sjunga, uppträda och synnas. Och så bada jaa... hon sku kunna bada hur länge somhälst, idag har vi badat och sen smort in och masserat följt av hårborstning, nånting vi sen födseln gjort ibland då vi varit bara vi två hemma och vad hon njuter! När vi kommer till jomppan blir hon alltid glad, men de e ju klart, många bekanta snälla människor, musik, kompisar och en stor sal med plats för spring och hopp, länge har hon försökt ta efter dom större med att stå på händer mot väggen och nu klarar hon faktist det! Nu är väl kullerbyttan näst på tur och det är inte långt ifrån att hon far runt! Hon är så motiverad att lära sej saker med sin kropp!

De var min lilla lissa just nu, sku kunna skriva hur mycky somhälst om barnens små egenskaper men nånstans får man lägga gränsen.