Bmi

Jag har så länge jag minns fått höra att jag är överviktig hos hälsovårdare som räknat ut mitt bmi, i något skede gick övervikten över till fetma. Bara ordet fetma låter så sjukt, fetma är ju faktist en sjukdom! 

Idag kollade jag för skoijs skull upp mitt bmi. Har för länge sen bestämt mej för att inte bry mej om bmi men blev lite nyfiken. Iallafall. Enligt mitt bmi har jag just övergått från fetma till övervikt, 13kg har jag kvar till normalvikt, en vikt jag nog aldrig kommer uppnå.

Nu undrar ju jag vad det är fel på, mina ögon eller sättet hela sjukvården i så många år räknat ut om personer är överviktiga eller inte. Det sejs att det är ett verktyg för att hitta potentiella riskpersoner till övervikt men min syn på det är att det ses allt för blint på bara siffrorna. Ser jag mej själv i spegeln ser jag mej definitivt inte som en person som lider av fetma, rätta mej om jag har fel för isåfall får jag nog ta en mer nogran titt. 

Iallafall, det tog sin tid men nu kan jag helt ärligt seja att jag inte bryr mej om kg, mitt mål dom kommande 3 månaderna är att få ner fettprocenten med 5-10%, det kommer jag klara av och när jag gjort det har jag en idealisk fettprocent för en kvinna i min ålder, tänk det, om 3 månader är jag inte mer överviktig, oavsett hur många kilo jag då väger! Det om nånting känns bra och är verkligen en morot till att fortsätta kämpa på!

                                       

Denhär gången tänker jag inte falla tillbax i domdär gamla bekväma vanorna! Funderade idag över vad jag gett upp för dehär och kom fram till några saker nämligen, energilösheten, luften i magen och jaa de va väl det? :D sakena jag fått av dethär är betydligt fler energi, självförtroende, glädje, njutning, en hälsosammare och snyggare kropp, hållning, smaksinnet har förändrats och förstärkts tror dom redan räcker för att förstå att det är ingen idee att ge upp och sätta sej med dendär chipspåsen.