Dom flesta vet säkert att vi bara var 14år när vi blev tillsammans, när ja idag ser andra 14åringar kan jag undra hur vi riktigt tagit oss igenom det, vi var ju bara barn! Visst var ju också dom första åren en enda berg och dalbana, på samma gång som vi skulle hitta oss själva och växa till vuxna människor behövd vi dendär mognaden att ta hand om förhållandet och varandra men vi lyckades och när vi väl var "framme" i vuxenlivet blev dendär berg och dalbanan mycket rakare, visst kommer vi alltid ha våra upp och nerförsbackar, som varge förhållande har, annars sku man nog tröttna, men när vi väl kände oss själva kunde vi också börja lita på varann bättre och visste mer var vi hade den andra, tror jag.
Det som har tagit oss hit är nog det att vi alltid pratat och varit ärliga, är det nånting som varit fel har vi berättat om att nu känner jag såhär och då har vi ändrat på det så det känns bra för båda, vi har också haft som inställning att ibland behöver man sitt eget rum men att det också är viktigt att göra saker tillsammans, helt vardagliga saker som fast kratta men att vi gör det tisammans. Vi har haft tålamod med varann och varit envisa, vägrat släppa taget av den andra då den varit osäker på sina känslor. Vi har tänkt att alltid är det inte roligt och lätt, men det är värt att lite kämpa för att sen igen vara lyckliga. Vi har förlåtit och respekterat varann. Vi har gett varandra utrymme, jag sku seja att idag gör vi vad vi vill, självklart får man kompromissa då en alltid måste ha barnen men jag tycker att vi jättebra kan disskutera fram lösningar så ingendera missar nånting den tycker är viktigt, dehär är jag så stolt över, att vi faktist kommuniserar och tänker på varann så bra att vi utan barnvaktshjälp kan få vardagen och gå ihop med bådas intressen och familjetid till på det utan att nån känner sej åsidosatt.
Idag är vi nog stabilare än nånsin, iallafall om man frågar mej, de blir int mycky tid till förhållandet och på kvällarna sitter man gärna i olika endar av soffan för att få sitt eget utrymme, vi bråkar om småsaker då vi är trötta och blir irriterade på varann men vi känner oss trygga, vi vet att vi har varann i vått och torrt och att den ena lite fräser till ibland (oftast jag) betyder inte att vi sku älska varann mindre, det bara är så, ibland behöver man ta ut sin frustation nånstans och då är det ju den som står en närmast som får ta lasset, tyvärr. Vi hittar domdär små tillfällena mitt i vardagskaoset att ge den andra en klapp på rumpan eller en puss, såndäna saker som tar en sekund men som gör att glädje och kärlekshormonerna lever loppan.
När jag tänkt framåt på vår 10års dag har det kännts som nånting stort, har sett framför mej att vi typ far på en weekwnd till paris för att fira men riktigt så blir det ju inte med 2 små pluttar, istället bjöd jag på överrasknings "lite finare middag" idag och köpte blommor, har aldrig förut köpt blommor åt marcus och var nog lite sådär att månne han nu vill ha blommor, men nu tror jag att han tycker det är fint också, dessutom är de ju så onödit att köpa nånting bara för att köpa, Marcus kom också hem med hela 2 jättefina buketter blommor och en uggla, ugglefantast som jag är. :) Vi ska nog ennu fira på tumanhand nån dag då grannen erbjudit sej att ta hand om barnen och det blir nog som en extra liten present från mej, ska försöka komma på nånting roligt att göra tisammans.
Min present, hade gjort rostbiff, ungsrotsaker och rödpepparsås, lite rönnbärsgele åt vi till också. Riktigt gott var det, ennu godare sku de ha vari med ett glas rött till! Till efterrätt blir det samma som på farsdag bara lillherrn har somnat, då ska vi sitta lite extra nära varann i soffan och bara ta det lugnt och kanske titta på någo från tv.
Först kom marcus me denhär buketten och jag blev redan glad för den, sen gick han ut tibax.
Och kom tibax med en enorm bukett, en så stor och fin bukett har jag nog aldri förut fått! Undrade nog varför han köpt 2 men han tyckt nu att jag säkert behöver 2 när ja så tycker om att ha blommor hemma :P
Ugglan har en pinne som man kan skruva fast så i sommar kan den stå i nån blomrabatt men den är fin såhär också :)
Nu har vi nog blommor! Men det gör ju en på så gått humör! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar