operationsförberedelse

Idag har nog varit en sån dag som fått min stressnivå på topp, känner riktigt hur pulsen är hög och blodtrycket som brukar vara obefintligt var ju nästan vid normala värden.

Operationsförberedelse var på shema, såg faktist fram emot det och att få veta lite mer i detalj vad som kommer hända, mäst när det gäller förberedelserna före som ju egentligen är den delen jag inte gått igenom. Istället utlöste besöket förlossningsrädslan riktigt ordentligt och det slutade med att jag satt och grät där vilket nog gjorde så barnmorskan inte riktigt visste hur hon skulle ta det och infon blev lite som den nu blev, hon försökte konsentrera sej på det positiva som inte riktigt blev rättom man kan seja så, hon menade att när vi kommer in kan minnena från förra förlossningen komma upp igen men dethär är nånting helt annat för det går lugnt och långsamt och jag hinner tänka igenom vad som händer (= min största mardröm att ligga där och vänta och hinna tänka på allt som kan hända), lugnande kan dom tyvärr int ge för att det påverkar barnet fast jag säkert skulle behöva det konstaterade hon (vilken lättnad och tröst var min tanke) resten av timmen pratade hon egentligen bara om tiden efter förlossningen, länge om hur hon hoppas att vi kan kommunisera hemma och att marcus tar hand om charlie för jag skall absolut inte lyfta honom, i den tonen att iallafall mina öron tog det somatt det skulle vara något problem hos oss, hon berättade om hur en nyfödd mäst bara sover, äter och kakkar (vilken överraskning var min tanke, ser du att jag har en int ens 2 åring här breve, det är lixom ganska färskt i minne) och om hur man inte skall prata i telefon eller facebooka när man ammar speciellt inte i början så man håller koll på att babyn får i sej mjölk och får luft (det var nu int nånting jag sådär direkt kom på att det ska jag göra när jag ammar) annars om amning att jag skall ta mej tiden att äta och dricka ordentliget och allt sånt annat som egentligen inte hade nånting med själva operationen och göra... Tillslut fick jag själv fråga vad allt det görs före själva operationen då jag kommer in och hur det är med att komma på morgonen.

Hon märkte också att dom inte satt in mej på nån operationstid ennu vilket höjde min puls med ennu lite mer. Med läkaren disskuterade vi ju datum och som vi förstod fick vi tid till 13.8, nu sa hon att läkaren skickat önskemålet till operationskordinatorn som inte lagt in oss på nån tid ennu men att nästa vecka måste det ju göras och senast på torsdag då det redan är lite "sent", op dagar för snitt är ju tisdag och torsdag och tisdag var tydligen helt fullbokad och torsdag var hon lite osäker på, ni kan förstå min känsla när hon börjar seja att det är fullbokat och jag inte har nån tid! Jag vet ju att ut måste dom ju ta babyn endå, fast det skulle vara hur fullbokat men vi som inte har möjlighet till barnvakt hursomhälst sku ju gärna villa ha det planerat när det nu endå är planerat.

Nu försöker jag iallafall tänka att det ordnar sej, går det som vi tänkt skall jag i början på nästa vecka och ta blodprov, på onsdag och prata med narkosläkaren och till bb för att komma överens om hur jag kommer in på kvällen eller som jag önskar tidigt på morgonen, på torsdag morgon börjar då alla förberedelser och där nångong 9 tiden borde babyn vara utanför magen hos oss.

Hoppas på att jag sen är såpass förväntansfull bara på att få träffa babyn att jag inte tänker på allt runtomkring, egentligen vet jag inte ens vad jag är rädd för för som hon sa är dehär en helt annan sak, jag är helt medveten och får veta allt som händer i en lugn och kontrollerad takt. Endå finns dendär känslan av panik där bakom.