Förlossningsberättelse och lite till

Nu ska ni få min förlossningsberättelse. Tycker själv det är så roligt att läsa andras berättelser och så är det ju fint att ha som minne ifall man glömmer eller inte kommer ihåg precis så därför känns det viktigt att skriva medan allt ennu är färskt i minne.

Denhär gången var det ju palerat snitt och allt gick just som det skall gå. Jag var inställd på att nånting går fel, det satt så i benmärgen från förra gången att det kan bara inte gå som det brukar eller som det ska.

Kvällen före försde Marcus in mej till avdelningen, det togs kurva ennu samma kväll och sen fick jag börja sova. Var faktist riktigt lugn och fick bra sovet iallafall några timmar, okey, kanske 3 timmar men endå lite, trodde att jag skulle vara ett värre nervvrak. På morgonen kom dom in klo.6 och då började förberedelserna sakta men säkert, jag fick duscha, kanyl i armen och antibiotika i den och panadol i tablettform som förmedicinering, jag fick ett litet lavemang och katetern sattes i, lika som med charlie var det lite krongel då huvet på någo vis tryckte mot urinröret så det tog emot men ganska bra gick det endå. Klo.8 kom Marcus och då var jag egentligen klar.

8.20 rullade vi ner till operationen var det lugnt börjades förberedas. Allt tog så länge denhär gången och personalen droppade in sakta men säkert en efter en, både barnläkaren och gynekologen som opererade hade studerande med sej så alltsomallt var det väl sådär 10 pers där. Från förra gången visste vi ju att jag har lätt för blodtrycksfall så dom började med att förbereda för det med att ge mej 2? påsar vätska i snabb takt, fick förklarat att när bedövningen verkar kan inte blodkärlen dra samman och det gör att allt blod lätt åker ner från huvet till resten av kroppen så då kan det hjälpa att speda ut blodet lite först för att öka blodmängden.
Stämningen i operationssalen va så avslappnad, alla skojade och skrattade och narkosläkaren tog bild med telefonen på narkossköterskan som lyckades få spinalnålen att stå upp på bordet, det var väl nånting jag iallafall inte kunde tänka mej att skulle hända! Det var iallafall jättebra för det fick ju mej att sätta tankarna på annat.
Sen sku spinalen sättas i, först stack han fel en gång och aij vad det kändes, när han sen fick den på rätt kändes det knappt alls och då gick det lixom lite för fort för mej, dom slängde fort mej på rygg då kontrollen från kroppen far så snabbt och spände fast mej med bältena i bordet, då kom rädslan och jag kände mej så fast, bedövningen bara steg och steg och tillslut kände jag tilome att näsan var bedövad, för att den steg så högt fick jag en känsla av att jag inte kunde andas men saturationen var bra så det var nog bara känslan, bedövningen tog på talförmågan också vilket var obehagligt, fick viskat att jag inte får luft men det var somom jag inte fick rört på stämmbanden och tungan, som tur är ju spinalen sån som ganska snabbt sjunker igen så snart kändes det bättre igen.
Trots förberedelser fick jag ju nog blodtrycksfall endå men dom gav blodtryckshöjande alltid direkt som dom märkte att det är påväg neråt så det inte kom att ta på hennes hjärljud och bertättade också helatiden vad dom gör och hur det går vilket kändes lugnande.
klo.9.14 fick vi höra ett otroligt skrik, nån som var så förskräckligt arg och vi fick veta att det är en liten flicka men mycky och mörkt hår. Dom tog undan henne så barnläkaren fick undersöka att allt var bra och hon fick fulla 10 poäng, det lär ska vara ovanligt då int ens fingertopparna får vara lite blåa, sen fick jag iallafall henne på bröstet en stund och snart fick marcus fara upp till avdelningen med henne medan dom fortsatte sy ihop mej. 800ml blod mast jag och förra snittet hade knappt nån ärrvävnad och ihopväxnad så det hade ju också gått jättebra att få uppskärt.

När jag var klar blev jag rullad till uppvaket vart Marcus och lillusen sen kom direkt. Lika som förra gången for bedövningen bra från kroppen och redan i operationssalen fick jag lyft på rumpan lite och lite på benen. Lillusen hade skrikit hela dom 2 timmarna tills hon äntligen fick äta, då blev hon nöjd. Hon hade inte från början så bra grepp så det har vi lite fått öva på och det har gjort att jag fått lite sår men nu gör jag så att jag ger inte bröstet direkt utan väntar ut att hon blir riktigt utväntad och gapar stort så nu går det bra. Mjölken har också stigit mer än bra och nu bara väntar jag på att det ska minska då brösten är STORA, hårda och fyrkantiga.

Måttena på fröken var 3620g och 49cm. Härtills är hon en jättenöjd baby, sover och äter, hela nätterna sover hon dessutom och på dagarna får jag nog väcka henne för att hon ska minnas att äta men hon äter bra då hon blir väckt. Största skillnaden från med Charlie är nog den att jag inte har lika stort kontollbehov utan t.ex. när vi ätit har hon legat i vagnen var hon trivs jättebra och där känns det också att hon är trygg från vilda storebrorslekar. För övrigt är storabror väldigt duktig och stolt över sin egna lillasyster som han ikväll sa och klappade sej på bröstet. Han vill gärna hålla henne i famnen, pussa, krama, paija och ge tutten som hon inte är i så stort behov av. Han förstår också otroligt bra att "mamma har pipi masu" och är jätte försiktig då han bara kommer ihåg, lite svårt har han att förstå varför jag inte får lyfta honom och har ettpar gånger blivit lässen över att jag inte lyft men inga större problem har det varit.

Nu börjar det bli så långt och mycky så mitt mående efter operation tar vi i ett annat inlägg.