att vara en sån mamma jag vill vara

Jag vill hjälpa mitt barn att bli en människa säker och bekväm med sej själv.
Jag vill hjälpa mitt barn att bli en människa som respekterar och bryr sej om andra.
Jag vill visa mitt barn att han duger som han är.
Jag vill förstå att mitt barn har brister, gör han nånting fel skall jag förklara vad han gjorde fel och varför så han nästa gång vet varför man inte får göra som han gjort.
Jag vill lära mitt barn att seja förlåt och att också kunna förlåta.
Jag vill lära mitt barn att man inte alltid behöver vinna eller kunna, man kan vara bra endå.
Jag vill lära mitt barn när han blir äldre att vitsord är inte det viktigaste, det viktigaste är hur han bemöter sina kompisar och andra människor.
Jag vill lära mitt barn att han klarar av allt han vill så länge han försöker.
Jag vill lära mitt barn att göra det han blir lycklig av att göra.
Jag vill ge en lugn och stabil förebild som förälder.
Jag vill lära mitt barn att hålla sin sida, är någon dum mot en får man seja ifrån.
Jag vill att mitt barn ska kunna känna att han alltid kan komma till mej, oberoende om han gjort nånting bra eller dåligt.
Jag vill hjälpa mitt barn att bli tacksamt.
Jag vill inte ta ut min trötthet eller frustration på mitt barn med att höja rösten eller fräsa till då barnet egentligen inte gjort något fel.
Jag vill lära mitt barn att inte döma andra människor enligt rykten eller första intryck.
Jag vill lära mitt barn respektera djur och naturen.
Jag vill ge mitt barn upplevelser vi kan göra hela familjen som han sedan kan minnas som trygga och roliga.
Jag vill kunna skratta och ha roligt tillsammans med mitt barn men också gråta och tackla svåra saker.
Jag vill att mitt barn skall veta hur mycket jag älskar honom och att för mej är ha den viktigaste personen i världen!

Har på senaste tiden funderat mycket över hurdan jag vill vara som mamma då också Charlies temperament kommer fram mer och mer. Här har ni några grundpelare över hur jag vill vara som mamma, det är inga små krav när jag såhär läser igenom det men på något vis känner jag mej så säker i min mammaroll att jag kan hoppas att jag kommer klara av att uppfostra en fin liten kar, tänk att han faktist nån gång kommer vara så stor att jag inte vill snusa på hans tår?