känslofull dag

Det är sällan man är med om en såhär känslofull dag, som tur! På förmiddagen fick vi beskedet att fafa nu efter att ha varit länge sjuk fått resa iväg till bättre platser. På samma gång som det kom en tomhetskänsla, saknad och sorg var det ju väntat och en slags lättnad, nu behöver han inte må dåligt och ha ont mer. Är också så glad över att vi kommit så mycket närmare både famo och fafa under våra år här, dom har ju blivit som extra mamma och pappa för mej och alltid hjälpt med allt dom kunnat och vi har tillbringat många kvällar där, fått höra om historier från förr och äta oss övermätta. Är också glad att han hann träffa Charlie, dom tyckte så om varann, somtur har vi många fina bilder av dom två tillsammans så vi kan visa för charlie när han blir äldre.

Dehär att följa någon nära som blir sämre har jag aldrig förut upplevt, låter nästan bortskämt men jag har haft turen att ha kvar alla mor och farföräldrar enda tills nu och det har nog gjort att jag inte riktigt varit mej själv under hela sommaren och våren, nånting som nog bara Marcus märkt men självklart påverkas man ju av att se en så nära person må dåligt. Fast man är hur "bekväm" som hälst och kan vara professionell på jobbet när det handlar om döden är det en så annan sak när det är nån nära, plötsligt vet man inte hur man ska vara.

Ennu mera känslor på samma gång är att det närsomhälst tittar ut en liten kusin åt Charlie, alltså vilken minut somhälst så bakom sorgen finns dendär spänningen om när meddelandet kommer och man får se en bild på den lilla filuren.