När jag blir stor

Har igen börjat fundera på vad jag vill bli "när jag blir stor", jag trivs jättebra som närvårdare, man får så otroligt mycket ut av det själv på samma gång som man vet att man bara med ett leende och med att visa att man bryr sej kan förgylla en ennan människas dag. Ja saknar endå dedär att få vara kreativ och bestämma själv, visst kan jag bestämma att idag klipper vi naglar och fixar med lite lack och handbad och handkräm, men det känns att det inte riktigt räcker. Dessutom skulle jag villa att jobbet inte skulle vara just jobbigt utan att man varge morgon längtar till jobbet istället för att snooza lite extra för att man ooorkar inte stiga upp, man sku hellre stanna under täcket. Misstänker att det inte finns nåt sånt jobb och det halvåret jag inte höll på med vård blev jag helt tom, jag behöver nog ett jobb jag själv får tillbax av också.
Förut har jag sakt att jag skall bli barnmorska när jag blir stor, nu är jag inte så säker, blir svimfärdig av att se en högravid människa och tanken att dagligen påminnas om förlossningen låter inte så lockande. På samma gång skulle det vara fint att få hjälpa beebisar till världen och stötta mammorna, ennu mer att stötta mammorna nu när jag vet vad det handlar om. Men en barnmorska med förlossningsskräck? Låter inte helt passande. Tänk om man bara kunde vara hemmamamma hela livet? Ha några hönor som kacklar runt, sköta om växthuset, baka, laga mat och se på när barnen springer runt och leka med dom. Jag är nog född i fel år tror jag kanske jag egentligen var menad att födas 100 år tidigare än jag gjorde.. Nåja, nu skalljag iallafall njuta av hemmamammalivet, ska snart börja planera inför sommarens växthus, hönorna får jag klara mej utan :D

En stolt nyexaminerad närvårdare, redan 4år sen? är det faktist 4 år sen i vår??