Har faktist varken haft tid eller ork att blogga på sista tiden känns det som.. Men inkommande vecka får vi vel hoppas att jag lite iallafall skulle hinna. För tillfället ligger jag och funderar vad jag felas. Jobbar egentligen 7-15 idag, och det började som en sån tur brukar börja, lite trögt att stiga upp men jag var faktist ganska pigg ändå, kom på jobb, tog emot rapport, delade morgonmedicinerna i koppar gick in till lilla sidan, la medicinerna på diskbänken, kände att nu känns det inte bra, gick på toaletten, spydde, skakade lite av chocken, mådde bra igen. Gick iallafall hem ifall det är nånting som smittar, var pigg och tänkte inte få sömn men till sist kom den. har sovit tills nu och känner igen ett litet illamående.. De va då den konstigaste magsjukan jag varit med om!
För exakt ett år sedan igår skrev jag denhär texten, då väcktes en förhoppning om att det är Charlie stor som ett litet solrosfrö som spökar på samma gång som jag inte vågade tro att det var sant, för tidigt för att ta ett test var det också, några dagar av illamående och plusset var där. Var så otålig att jag var tvungen att ta testet på apotekets toalett och blev så glad att jag bara grät när jag ringde och berättade för marcus och mamma som väntat nog lika mycket som jag på svaret, minns att mamma frågade att varför gråter du då, men jag var ju så glad, lättad, rädd, förväntansfull och allt på samma gång! Sen berättade vi åt resten av familjerna och på kvällen firade vi hos famo och fafa med chokladtårta, ganska snabbt visste nog dom flesta andra också, eller dom närmaste iallafall. Nu i efterhand kan jag tycka att vi var lite väl ivriga med att berätta men vi var ju så glada.
Dendär första trimesten gick nog när man såhär efteråt tänker i en dimma bara, där handlade det om överlevnad känns det som, jobba och sova var på schemat, var så otroligt trött och illamående att jag minns att jag bara grät och sa att aldrig mer, sen blev det ju bättre som tur :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar