Dopet

Var konstigt snabb i duschen så här kommer lite om dopet. Som sakt blev jag och marcus gudföräldrar och marcus fick vara famn gufar, lilla Anni var så duktig hela dopet igenom. Det var ett riktigt litet dop, bara dom riktigt närmaste så alltsomallt var vi 11 pers riktigt mysigt :) det var alltså ett riktigt lyckat dop på alla sätt om man inte tänker på min lilla svimning där där mitt under välsignelsen... Var dessutom mog psykiskt avsvimmad tydligen en god stund före kroppen gav efter också, minns nämligen ingenting av att flickan fått vatten på sej eller att alla Gäster faktist stått där och varit med i välsignelsen, minns inte ens att jag själv varit med i den, minns att vi läste trosbekännelsen och nästa klara stund sitter jag på en stol och marcus faster kommer springandes med vatten... Kändes ju lite sådär att behöva ta en paus i hela dopet pågrund av en lite konstig gumor... Tror de var nån slags blodtrycksfall, har ju annars också lågt blodtryck och nu när kroppen annars också beter sej lite annorlunda blir det väl kraftigare.. Svimmade ju också mycket i tonåren.. Det som var konstigt nu var att jag faktist stod så länge upp utan att själv inse att jag var helt borta, var vel på nåt sätt i nån slags överlevnads tillstånd att jag inte själv kunde styra mej på det viset, föll ju aldrig heller utan när jag sen på nåt sätt kände att mu bär det iväg nu håller inte benen sa jag åt marcus som stod brevi mej att nu svimmar jag och så hade jag börjat knycka i armar och ben och ögonen for bakåt och då hade dom bärt mej till en stol.. Fick jag höra iallafall, sen är det konstigt att jag kunde seja att nu svimmar jag men inte att min hjärna klarade av att komma på ideen att ta ettpar steg bakåt och sätta mej ner på altarets dendär "fotpall" grejen... Nåjaa... Det var iallafall ett fint dop :)