måndag 8 april 2013

Oro

Har fått en sån där obehaglig oro i kroppen, försöker lugna mej med att det är föratt jag plötsligt mår så bra, men sen kommer tanken att mår jag bra betyder de ju att alla hormoner försvunnit eller nånting, eller har jag bara blivit van med dom? Usch... Får vel bara vänta på morgondagens ultra. Känner ju ennu också det som jag tror är rörelser men vet ju inte, hur skulle jag kunna veta hur jag känner rörelserna, eller inbillar jag kanske bara att jag känner nånting... Usch nej. Vill snabbt hoppa till det stadiet då jag faktist känner sparkarna tydligt! För jag fortsätter gärna må bra, dedär att inte må bra var ingen höjdare.

2 kommentarer:

  1. Det jag känner, speciellt på kvällarna, så e som nervryckningar i magen. Har svårt att sätt annat ord för det. Har även börjat så smått känna dagtid när jag sitter stilla, Jag vet hur det e med oro. Har fortfarande svårt att förstå att det fastna denna gång. Tyvärr tror jag att det e nåt man får leva med resten av livet ;). så det e bara att vänja sig. =P
    /Sarah

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joo dehär e no bara första orosmåmente, kommer nog många många till, å dom tar nog aldri slut :) ja vet int heller rikit hu man ska förklara de som ja tror e rörelser, men lite som elohiiri, va de nu e på svenska, som man brukar ha i öga oftast, men de e vel nån slags nervryckning, känner också mäst på kvällana men allt mer på dagana också, men så ha vi ju fått höra att de e en rikti karatekid som gömmer sej där inne också, hoppas den lugnar ner sej tills den blir lite större :D

      Radera