Är ennu också helt förvånad över hur min dygnsrytm ändrasts, vaknade idag klo.9 fast det första programmet jag har idag är akupunkturen klo. 12! Kanske bäst så, fick ju iallafall ringt och bokat om rutinultrat, visade sej att jag ska vara följeslagare till läkaren precis samma tid, och då kör det ju lite ihop sej.. Så nu får vi alltså nästa gång se den lilla på tisdag klo.14.30, väntar sååå otroligt mycket men kan tänka att marcus väntar ennu mer eftersom han inte ennu sett dendär aktiva krabaten jag och mamma fick se i åbo, han harju bara sett dendär lilla grodan i v.9. Får också se om vi får veta vilken sort det är, för det är vi alldeles för nyfikna på för att inte ta reda på. Nu skall jag iallafall ligga och slappa och kanske läsa lite bloggar före jag styr nosen mot akupunkturen och sen jobb, sen är jag ju faktist ledig hela veckoslutet och ska gå på hockeygala och har också lovat ta med mej symaskinen och gå till grannarna och sy lite :) så sånt! :)
Jag har också märkt att min dygnsrytm har ändrats, som nu inte är så trevligt när jag förut har vaknat senast vid halv nio tiden, så nu är jag vaken på veckosluten o redan efter sju. O först gången brukar jag vakna redan vid sex tiden. Idag var det faktiskt ganska skojigt att vara vaken då när det kändes som det skulle vara en disco in i magen. :D Vet inte då om det var därför jag vaknade från början. Den här veckan har det annars o varit på kvällarna när jag har varit på väg o sova, ganska livligt inne i magen, så att det har varit svårt o börja o sova. Jani har nu inte ännu känt något, men hoppas det blir snart dags för det också. :)
SvaraRaderaVi har vår andra ultra på torsdagen o. Så väntar på det redan mycket. Jag har nu i en tid haft oro att allt är bra där inne, så det är bra o slippa o se in där igen. Kanske det är bara en normal känsla i det här skedet. Vi (eller jag när Jani sade jag för besluta) har kommit till det att vi inte ska ta reda på vilkendera det är. Det här är sista rutinultrat här så vi får då ha lite extraspänning till slutet. :)
Tycks vara ganska vanligt att man e oroli, ha själv också vari de nu ettpar veckor, men mäst no föratt ja mått så bra tror ja.. När man mått dåligt ha man veta att de e föratt beebin tar så mycke energi. Men som tur ska man vel snart känns rikit tydlit hu den håller på att ha liv där inne :) ha nog fundera å på att de sku ju vara spännande att int veta, men sen va marcus så säker på att han vill veta så då kan int ja heller hålla mej :P fast vi har no båda en känsla av att de e en pojke, men får si :)
Radera