Det var nån nångong som föreslog att jag skulle bli doula då jag pratade om min barnmorskedröm (just nu skulle drömmen vara ett mån-fre 8-16 jobb), då kände jag endå att nää. En tid sen läste jag i tidningen att dom skall börja utbilda doulor här på åland och då väcktes ideen i mej och jag börja tänka att ja men de sku ju faktist kunna vara roligt och jag känner mej nu också så redo och säker i mej själv att jag kanske skulle kunna vara till stöd för nån som behöver det. Idag ploppade det upp på facebook att nu är det dags att anmäla sej och jag var bara tvungen att anmäla mej! Visar det sej att det inte är min grej kan jag ju hoppa av, det börjar iallafall med en veckoslutskurs och efter det är det utbildningstillfällen kontinuerligt.
För den som inte vet vad en doula är för nånting är det en person utanför vårdpersonal som kan vara som stöd före, under och efter en förlossning. Det kan vara en person som annars kanske skulle måsta föda ensam och vill ha med nån som stöd eller ett par som känner att dom vill ha med någon. Det kan vara nån som behöver en person att prata med före förlossning eller en som vill ha stöd efter med vadsomhälst, hur man tar hand om babyn t.ex. utöver vad man får från rådgivningen.
Tror att dehär kan vara jätte givande och jag hoppas att den dagen jag får en familj att handleda också kan ge ett bra stöd åt den så dom kan känna sej trygga.
Dehär ska iallafall bli spännande! Har ju alltid varit intresserad av sånhänt och nu när jag har erfarenhet av 2 helt olika förlossningar känner jag att jag är redo att ta steget att faktist utbilda mej!
Så roligt! :) Det är mycket givande att vara doula, jag har varit med i folkhälsans frivilliga doula verksamhet sedan våren 2011 och haft äran att ha ett doula uppdrag. Mer än så har jag inte hunnit med pga av jobbet. Men nu är jag mammaledig med vår lillebror som föddes 9.7 så kanske jag hinner ta mig an ett eller flera uppdrag innan jobbet åter kallar! :) Och grattis till er tjej, fint namn, vår dottern heter också Alissa! :)
SvaraRadera