Vet inte om det är mina hormoner som spelar ett spratt eller vad det är men idag har jag känt mej riktigt dålig som mamma, typ att är jag ensam med Charlie en stund kommer jag ennu ta livet av honom, börjar vara så långsam och klumpig och när han utan öron springer iväg hur ska jag då hinna efter? Sen när hjärnan ennu är lite trött och långsam den också blir de ju int bättre, konstaterade ren att jag inte tänker åka nånstans mer med honom, sen kom tanken att vi kanske ska ta selen i användning och gå med honom i koppel då det bara är jag med men sen igen borde jag ju ha sån kontroll över mitt eget barn att det inte skall behövas, fast jag innerst inne vet att sån kontroll har man inte över en 1 1/2 åring som är nyfiken över allt och alla. Som tur är han jätteduktig med att akta sej för bilar och sånt, så fort han hör en motor sejer han akta och tittar sej omkring, men en olycka händer ju så snabbt. Oron över ens barn lär väl aldrig gå över, alltid hittar man nånting nytt att oroa sej för.
Mitt älskade busfrö som sandra tagit bild på <3 Vi kommer ha henne här nästan i grannen nu hela sommaren då hon sommarjobbar här och Charlie är så nöjd över att ha moster här, går omkring och berättar om sandra och det är sandras och det är sandras och sandra skall me och hit och dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar