morsdag

Har haft en morsdag med mycket program, jobbade 15-21 men före det hann vi med både en lugn morgon, morsdagslunch i form av "hämtpizza" (ovanligt i vårt hushåll!) och 30 års kalas som jag nog bara hann en snabb sväng till.

Iår behövde jag dessutom inte bli lessen, nu vet herrarna i huset att man ska uppvakta mamma på morsdag! ;) Charlie hade planterat tomat? ser ut som tomat iallafall, marcus smusslade på morgonen nånting ut i ösregnet tydligen efter vitsippor och i kuveret var ett "presentkort" på en vinranka som jag själv får välja ut, egentligen hade han tänkt köpa riihimäki glasburken som jag skrev om tidigare men jag hann ju före med att köpa den :D Men en vinranka önskade jag ju mej så det ska bli roligt att få prova på om vi får någo vindruvor i sommar! :)

En riktigt bra morsdag blev det iallafall! Nu skall jag slappa i soffan framför tv:n, har på sista tiden mått jätte illa direkt som jag kommit hem och slappnat av, såpass att jag ha måsta ligga helt stilla och bara skakat och fryst, nånslags tecken från kroppen att den börjar bli trött tydligen så får se, blir det värre eller fortsätter varge dag efter jobbet får jag nog prata med barnmorskan att det inte kan vara skadligt på någovis, man måste väl bara lyssna påkroppen lite mer när det handlar om en annan liten kropp också.

Såhär i morsdagsinlägg kan det väl passa med en sån liten fundering som slog mej idag också, Charlie är ju perfekt i mina ögon,den finaste och duktigaste pojken på jorden, slår allt och alla med hästlängder, en sån kärlek och stålthet man inte kan beskriva med ord! Men, den i magen då? Det kommer ju faktist också bli den finaste perfektaste varelse i världen och jag vet ju att jag har lika mycket kärlek att ge den nya varelsen, jag trodde aldrig det skulle finnas så mycket kärlek i kroppen som jag fick uppleva när Charlie kom så jag vet ju att det nog finns mer fast det är svårt att tänka sej, kärleken är ju lixom inget som tar slut när man gett tillräckligt men det känns spännande och overkligt att veta att vi snart kommer ha 2 sånhäna perfekta små varelser som lyser upp vår vardag, det är ju bara otroligt! När man själv är mamma förstår man vad ens egen mamma också känt, gett och fått, nånting man nog inte annars kan förstå.