Som jag tidigare sakt mår jag ju verkligen bra i graviditeten, inga större fel men visst kan man väl få klaga lite också? På senaste tiden har jag börjat känna mej riktigt tung, magen börjar vara i vägen och jag märker att jag börjat gå sådär lite bakåtlutat för att int vippa framåt, eller hur man ska seja :P Benen blir trötta, domnar, krampar och efter en jobbdag är energin ganska i botten, fortsätterjag när energin är i botten har samandragningarna börjat visa sej och det tar jag som ett täcken på att kroppen behöver extra vila fast viljan att göra annat än ligga på soffan finns där. Går bara och väntar på att mammaledigheten skall börja, då skall jag vila upp mej och tanka sömn för att sen kunna starta som en pigg 2 barns mamma.
färdigklagat! :)
Otroligt att tänka att den lilla faktist kan höra allt vi pratar om och allt som helatiden händer där inne i magen. En dag sparkades det så mycket att jag la charlies hand på min mage och sa att han skulle känna på babyn, han höll handen där tills första sparken kom och tog snabbt bort handen och såg på magen somom det sku ha vari någo mycky konstit som hänt, och visst är det ju konstigt att det faktist är en liten människa som om inte alls så lång tid ska finnas här som en del av vår allas vardag och ställa till med nya utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar