Könet ville vi ju (såklart) veta, men lika som med charlie var det lite osäkert, läkarn sa att "det är pungen man letar efter men jag hittar ingen" alltså sku de ju tyda på flicka men hon vågade int seja nånting säkert, med charlie hittade ju läkaren nånting som han trodde var antingen en pung eller ettpar svullna blygläppar, men minns inte om det var just i dehär ultrat. Men allt tyder ju på en flicka om man tänker hur jag kännt det också och hon fick faktist bra tittat mellan benen, vågar endå int ställa in mej för starkt utan får nog vänta en stund till med det.
Vi tog ju upp dehär med förlossniongen också och läkaren ville att vi bokar en skilld tid om det så vi kan gå igenom hela charlies förlossning och prata om allt kring det, egentligen görs det först en månad före beräknat men läkarn tyckte att eftersom jag nu "redan" oroar mej så mycket för det tar vi det tidigare så det inte behöver vara ett oros eller stressmoment genom hela graviditeten och det tyckte jag var bra tänkt. Lite pratade vi ju om det och jag berättade att i min värld finns det akut eller planerat snitt och jag vill absolut ha planerat, hon försökte lite trösta med att eftersom jag redan varit på mållinjen en gång kommer det vara lättare nästa gång men som svar fick hon att öppningsskedet och själva smärtan kan jag ta men dendär känslan när jag väl är öppen vill jag aldrig mer behöva uppleva så tolkade jag henne somatt hon förstod hur jag kände, hon ville iallafall att vi med lite mer tid kunde gå igenom förlossningen och att vi skulle ha journalen där, hoppas det nu bara ska gå någorlunda smärtfritt dehär hela med att få snitt... För för mej finns det inga andra alternativ, kommer aldrig kunna få den inställningen som krävs för att orka igenom en förlossning.
Lilla krabaten :) Dehär med att få en bra bild är viktigare än man skulle kunna tro, det är ju ennu i många veckor och månader det enda såhär utanför kroppen vi har som påminner och stillar längtan lite. Vi fick iallafall denhär suddiga som man nu endå ser profilen lite och en som man nu ser att där är en klönt, vet inte ens om den bilden är framifrån eller från sidan eller från vilket håll... Nåja, det är ju inte det viktigaste men när vi fick så fina och många från åbo av charlie blir man ju lite besviken.. Det var iallafall en trött liten krbat där inne som gnuggade sej i ansiktet och vred och vände och sträckte på sej lite sådär att låt mej fortsätta sova nu, till skillnad från charlie som av en liten puff bara började slå kullerbyttor och sprattla, vi får väl hoppas att lugnet fortsätter också utanför magen! :P
Charlie var ju med på ultrat och jag hede faktist förväntat mej att han skulle vara lugn och snäll och jaa som vanligt men oij oij :D när vi kom till väntrummet fanss det ju dörrar! och leksaksbilar! och kritor! och andra barns täckningar på väggen! och en KUNDVAGN i korridoren! och tydligen också en katt bakom en glasdörr? Huhhu vilka varv han gick på av alla intressanta grejer! När vi kom in och sku göra ultra blev han nog lite rädd, tyckte väl det var konstigt att jag skulle ligga där i mörkret med nån konstig grej på magen, efter några tårar lugnade han endå ner sej och satt helt sitlla och tyst i marcus famn och tittade. Lillgubben som nog inte alls förstår vad som är pågång <3
Nu borde jag ennu orka få undan disken, och vända ihop en lasagne så marcus har nånting att ta med till jobb imorgon.. puuust.. Dessutom är det nån slags larm som piper nu och då och jag har ingen aning varifrån det kommer... säkert någo vatten, os eller va vi nu allt har för varnare som batterierna håller på och tar slut på... Längtar redan nu efter fredag för jag har 3 dagars veckoslut! Ska bli så skönt! På samma gång som jag oroar mej över hur jag ska orka med en 7 dagars arbetsvecka nästa vecka.. Men det problemet då.. Känner iallafall en ro i kroppen efter ultrat när vi fick se att allt sitter var det ska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar