Allt tycks gå ganska lika som med charlie, lågt blodtryck, lågt hb, rent urin, bra hjärtljud hos den lilla, jaa.. De var väl de. Blodtrycket finns ju inte så mycket att göra åt, är de lågt så är det men hon tyckte iallafall att jag skulle vara försiktig nu att jag int går och ramlar och svimmar, hb var under deras gräns för att ta nån slags tillskott men floradixen smakar så pyton att den får jag inte ner och obsidanen ger så hård mage att jag gärna väntar nån vecka till så jag ordinerade mej själv att äta extra mycket järnrik mat då istället, en litsta fick jag på vad som innehåller hur mycket och lite om vad som hjälper och stoppar kroppen för att ta upp järn. Om en månad är nästa besök och då blir det väl nog att börja med obsidanen tror jag.
V.15 är vi nu i och såsmåningom börjar jag väl också förstå att det finns nånting i magen på mej, att höra hjärtljuden var en sån sak som nog hjälpte mej att förstå. Tanken att vi bara om 5 veckor är halvvägs är också en såndän sak som gör att jag lite får tvinga mej att tro på det, det går ju så snabbt! OM 5 VECKOR HALVVÄGS! Har jag räknat rätt lixom??
För tillfället mår jag ganska bra, på kvällarna är jag otroligt törr och svindeln finns ju där helatiden, går jag mycket får jag lite känning i höften men inte så jag inte skulle kunna röra mej. Humöret svänger däremot ganska kraftigt, enligt marcus är jag sur och bitter och jaa, det är jag väl men i min värld just nu ser jag ju att allt är befogat,utan hormonerna skulle jag väl se lite lättare på allt. Dedär gråthumöret är också här, krävs inte mycket för att det ska snyftas. Men som sakt, tycker endå jag mår ganska bra!
otroligt hur snabbt saker och ting händer där inne, Från bara en liten cellklump till ett litet barn som bara behöver växa till sej på bara några veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar