Har tillbringat kvällen med att läsa en blogg som en mamma till en ängel skrivit. Hon skriver så rakt på någo vis att man blir riktigt slukad av allt och känner att man nästan är inne i dendär mardrömmen. Ena inlägget handlar om en sån otrolig lycka att ha sin lilla nyfödd och så ett inlägg senare och allt, hela livet har krachat, precis som i verkligheten såklart, från en minut av lycka till nästa av det värsta som kan hända. Hur kommer man påriktigt vidare efter något så hemskt? Jag vet ju att man är tvungen om man är i den situationen men blir man nånsin igen den man varit? Kan man se glädje i andra saker på samma sätt som förut? Knappast, sorgen finns nog där hela livet ut varge dag.
Ska int skriva mer men tycker alla ska gå in och läsa, http://natasha.vimedbarn.se/ är adressen till bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar