Dårenskaper

Oij oij oij... Hur tänker människor egentligen?? Läste på en av dom större bloggarna om ett par som hade grälat en kväll, direkt kommenterade en massa människor om hur dom inte borde vara tillsammans om dom grälar om såna småsaker, hur dåliga föräldrar dom kommer bli och om hur dålig uppväxt barnet kommer få med föräldrar som bråkar. Då undrar jag iallafall om det faktist finns hälsosamma förhållanden där det aldrig strids i, jag har hört folk seja "vi behöver inte strida vi löser det med att prata" bullshit sejer jag! Lever man tillsammans med en annan människa väldigt nära inpå är det klart det kommer konflikter! Om inte påstår jag att det inte finns tillräckligt med kärlek i det förhållandet eller att någondera är helt för överlägsen att den andra inte vågar ta en strid och därför blir det heller inga strider, eller nånting sånt.. Sen undrar jag också vem som faktist vill leva i ett förhållande som är alldeles jämt, inga uppförsbackar och inga nerförsbackar. Nu sejer jag inte att jag gillar att strida det är självklart inte roligt men vi alla behöver det. Och vem skall annars ta emot domdär dåliga dagarna som allt bara går åt skogen om inte den som finns där närmast. Sen finns det ju olika slags strider eller bråk, det finns dom jag tycker är hälsosamma, man kommer hem trött och irriterad och fräser till nånting onödigt och den andra blir lässen men det är glömt snart igen, man blir sur för nånting onödigt smäller i nån dörr och så är det glömt. Sen finns det ju domdär större striderna som behöver lite mer tid, striderna som man inte kan kalla strider ens utan är mer som kriser eller problem, svartsjuka som leder till strider eller liknande, det hör inte till ett hälsosamt förhållande fast det troligen i något skede av alla förhållanden finns en sån period. Nu sejer jag att det är viktigt att strida, men viktigast av allt är nog det att båda parter kan svälja sin stålthet och krama varandra och seja detdär var onödigt, och sen vara vänner igen. Ju längre vi är tillsammans med marcus lär jag mej mer och mer, vi kommer bara närmare varann och det känns bara stabilare och stabilare, på samma gång som vi båda är medvetna om att det kan kracha närsomhälst, man vet aldrig när livet bestämmer sej för att vända, därför måste man hålla hårt i varann och stötta varann. Jag tänker aldrig sluta strida med marcus, lika som jag aldrig tänker sluta skratta så jag tror jag skall tappa andan och hjärtat nästan börjar hoppa i otakt. Den dagen det händer betyder det att lågan har slocknat, och det händer nog inte på en lång tid, hoppligtvis aldrig. Just nu känns allt bara så bra, som en bra början på ett liv tillsammans som vår egna familj. Och varge dag kommer vi märmare varann, har många gånger trott att jag vet hur det känns att älska någon riktigt mycket, men så har ett till år gått och man märker att kärleken bara har vuxit sen ett år tillbax. Sku kunna fortsätta i evigheter, marcus frågade ren om jag skriver bok men nu sätter jag .